“Nu bär vi ut böckerna…

…och bär in författarna”

Denna kaxiga och en aning dödsföraktande slogan kommer Malmö stadsbibliotek använda för att marknadsföra sitt påtänkta paradigmskifte.

länk

Igår trodde 7 av 9 att en sådan kampanj i-n-t-e skulle sjösättas – vi får se om siffrorna ändras idag när planerna har blivit offentliga.

På kultursidan försvarar chefen omgörningen med en retorik som är väldigt lik den som har använts inom skolans fält för att nedmontera centrala värden. Lärarna vill inte längre vara lärare eftersom det ger fel associationer. I stället ikläder vi oss förklädnader som coach, handledare eller det senaste: faciliator. På sextitalet byggdes skolor med studiehallar där självständiga elever gick omkring och sökte kunskap i lärarlös frihet.

Bibliotekarien vill inte längre vakta böcker utan möta en tid som enligt bibliotekschefen “ropar”.

länk

Det tycks handla om bibliotekariernas identitetsarbete och ett försök att distansera sig från en traditionell roll. Om biblioteket verkligen vill positionera sig som ett antiauktoritärt postmodernistiskt intersektionellt centrum med sociokulturell kunskapssyn kanske det vore lämpligt att döpa delar av organisationen till något annat är “unik förmedling”. Det ger liksom fel signaler.

Tank skriver även om en ny situation där elever har större ansvar för sin egen “inlärning” (hoppsan – jag höll på att rätta till det mer politiskt korrekta “lärande”) och här blir det riktigt spännande. Samtidigt som läroplaner och pedagoger betonar denna dimension växer en allt mer sofistikerad statlig kontrollapparat fram som lägger ansvaret tungt på skolan, rektor och lärare för att barnen verkligen når målen. Jag försöker översätta denna dubbla retorik till bibliotekets område och anar att det är som Jacques Werup skriver:
– Det danska gemytet är i grunden germanskt.

Bakom det frihetliga och öppna anar jag en annan syn på makt och hierarki. Tystnaden inom organisationen är oroande.

1, 2, DN, Svd

tor

Här bygger vi berättelser om den framgångsrika staden

Nyfiken som en ko?

Klickbara nyfikna kor från Flensma

Klickbara nyfikna kor från Flensma

Under sommaren har  jag envist plågat bloggläsare med bilder på de kor som betar i hagen vid vårt hus. Nu har jag träffat  ett nytt gäng i trakten kring Huaröd.

Jag tror att det är deras nyfikenhet som fascinerar mig. Frågan är om studenterna förstår att det är en komplimang när jag liknar dem vid kor.

Vilken är den viktigaste egenskapen för en blivande lärare?

Jag satsar på nyfikenhet.

Reclaim the mansroll?

Lärarutbildningens fasad mot norr

Lärarutbildningens fasad mot norr

Poeten Bob Hansson beskriver sina dubbla känslor inför mansrollen

Länk

Jag nickar instämmande och funderar över om det är möjligt att utvinna kraft ur denna instängdhet

– Vi behöver diskutera kön utifrån ett manligt perspektiv. Inte lägga oss platta inför det kvinnliga perspektivet. Vi ska reclaima den klassiska maskuliniteten och frigöra oss från den stereotypa, fantasimördande typen av manlighet.

Förstora bilden

Förstora bilden

En kamrat har sågat ner en gammal halvrutten bok – jag står på stubben och försöker säga något viktigt.

Dagens biblioteksfråga

Den senaste tidens diskussioner kring Malmö stadsbiblioteks framtid gör att marknadföringen av paradigmskiftet blir spännade. Vågar de fullfölja idén?

Sydsvenskan 1, 2, DN, Svd

Jag tror Biblioteket överlever en hårdhänt gallring – men är liksom Anderzej Tichy i dagens Sydsvenska bekymrad över att det tycks mer handla om bibliotekariernas yrkesidentitet än vad det är för bibliotek malmöborna vill ha.

“Varför är det så tyst? Vilka ideologiska krafter ligger bakom marknadstänket och nyspråket? Och vilka konsekvenser får det att betraktas som kunder och inte som nyfikna engagerade medborgare (Det vill säga deltagare i ett kulturellt och politiskt liv) när vi träder in i detta nya bibliotek?”

Mörker över Slottsgatan

Mörker över Slottsgatan

Uppdatering:

Det är naturligtvis fel och meningslöst att anklaga chefen för att hon fullföljer kulturnämndens intentioner, men politiker har fått kalla fötter förut.

Tilläggsfråga:

Läs uppdatering här

Min lille vän 55 – turordningskretsar

Jag är tillbaka på min arbetsplats och försöker förstå vad beskedet om varsel och turordningskretsar egentligen innebär. Ryktena surrar och en viss olust är svår att undvika.

I grunden måste avskedande handla om arbetsbrist. OM det inte finns studenter inom ett område bör det resultera i varsel. Den bärande principen är turordning – sist in och först ut – men genom att skapa kretsar går det att manipulera en smula med systemet under neutral flagg. Problemen uppstår när vi blir tvungna att definiera vad som menas med det “ämne” som ligger till grund för indelningen. Ett knep är att göra små kretsar och på det sättet göra sig av med oönskade personer som inte passar in i den slimmade organisation (läs: vi måste öka andelen disputerade). Dessutom ska förslagen förankras i de fackliga organisationerna.

Den andra vinkeln är mer ideologisk visonär – vilka kompetenser behöver vi i framtidens skola/samhälle. Då kanske det blir nödvändigt att behålla personer som bär upp vissa kunskaper och traditioner. Trots att de inte passar in i den nuvarande strukturen.

Jag blir en aning orolig när förslaget presenteras och jag inser att de praktiska och estetiska ämnena drabbas oproportionerligt hårt. I kretsen musik: tre (ojdå de var visst bara tre , räknas rytmikläraren?), bild: två (av tre – räknas film hit?), teknik: fyra (hör slöjd hit? Nej, det har vi ju ingen…).

Det som från början såg ut som en neutral och teknisk modell för att göra en kraftig besparing visar sig ha en svårsmält ideologisk kärna som bara delvis är ett försök att anpassa organisationen till Frankes tankar om ny akademisk lärarutbildning. I framtiden kommer lärarna för de yngre åren inte att vara kunniga i bild, slöjd, eller musik. Ingen tror på allvar att “riktiga” musik- eller bildlärare kommer att arbeta i förskola eller grundskolans tidigare år och bilden av den mångkunnige allsidige läraren är överspelad. Trots att Franke delvis vill damma av den gamla lågstadieläraren blir det i en stympad form om de estetiska ämnena skalas bort.

När jag började på lärarutbildningen diskuterade vi ofta begreppet “radikal estetik” utifrån Thavenius texter – idag tycks det mer handla om “minimal estetik”.  De 7,5 poäng som finns i förslaget om ny lärarutbildning är en förolämpning på alla plan. Jag säger som Carl Lidbom:
– Trams!

Nästa generation lärare kommer antagligen att ha mött en hel del disputerade lärare under sin utbildning – men vi talar alldeles för lite om vilka moment som tas bort.

gedda

Min lille vän har en förvånansvärt fyllig stämma och han berättar gärna om äventyrliga duetter med Nicolai Gedda på världens ledande operascener. En del av dessa framgångar menar vännen beror på att sångstunderna på förskolan höll hög och jämn kvalitet.

Tisdagstema – dekorationer

Ett underligt tema – tanken på att det skulle vara möjligt att skilja mellan form och innehåll, yta och djup, dekoration och funktion är filosofiskt utmanande.

Kan det vara så att vi egentligen är vandrande dekorationer som försöker piffa upp våra små liv genom att se trevliga ut?

Jag har fotograferat en olivburk och ser den som ett dekorativt inslag i min hemmiljö.

olivburken

tisdagstema

Behöver vi fler visioner?

Vi har tidigare diskuterat skolornas trötthet på visioner och att många lärare försöker skydda kärnverksamheten från klåfingriga konsulter och politiker. När jag läser om turerna kring Malmö Stadsbibliotek inser jag att skolorna kanske ändå inte är värst när det gäller nervös modernitet.

Jag läser i en uppsats

Malmö stadsbiblioteks verksamhetsplan 2009 formuleras ett helt nytt kunskapsparadigm för biblioteket: ”Stadsbiblioteket vill genomföra ett paradigmskifte. Vi vill bryta med egna och andras invanda föreställningar om vad ett bibliotek är och bör vara och samtidigt vill vi sätta Malmö på världskartan.” Vidare står det att:

Vi vill realisera idén om ”The Darling Library in the world” och därmed ge Malmöborna ett biblioteksutbud, som kan understödja Malmö stads höga ambitionsnivå vad gäller utvecklingen av en dynamisk, tolerant och talangfull kunskapsstad (Kulturförvaltningen, 2009)

Det som på ytan utger sig för att handla om tolerans och mångfald (genom utlåning av s.k.levande böcker) visar sig vara samma gamla trötta managementretorik en gång till. Här ska sättas på kartan…

Vet Malmös invånare om att den byggnad som de trodde var ett bibliotek kanske kommer att vara en gourmetrestaurang inom några år?

Tidigare inlägg med diskussion..

Sydsvenskan 1, 2

Bibliotekariernas lustiga förändringsblogg, skrämmande rolig!

“The darling library”?

Vi malmöbor har länge varit stolta över vårt vackra bibliotek. Idag läser jag om den radikala gallringen av böcker och planerna på att förvandla huset till ett upplevelsecentrum under det något inställsamma projektnamnet “the darling library”.

Länk till Sydsvenskan

Nu behöver jag kräkas och vill genast ha tillbaka den gamla tysta läsesalen – kör månglarna ur templet!

bb

In i dimman

Jag är på väg till staden och det är svårt att inte drabbas av en smula vemod. Först måste jag ta mig fram till den stora vägen. Varmluft och kall mark gör morgonen dimmig och daggtyngd.

Jag går längs gärdsgården och märker att det faller tunga droppar från de stora bokarnas blad. Det regnar u-n-d-e-r trädet.

Nu vet jag vad kondens är och funderar över vad som händer när något varmt möter det kalla.

Förstora bilden!

Förstora bilden!