Min idé om en pedagogisk och politisk blogg krockar ibland med en mer okynnig hållning som hyllar det meningslösa kretsloppet.
Det rostande hjulet på stengärdsgårdens bädd av mossa och torrt gräs blir en symbol för livets förgänglighet.
Kanske har jag varit på alltför många praktikbesök där studenter har försökt förklara den hårda kärnan i hinduismens budskap. Tanken på att livet är något besvärligt som vi vill befrias ifrån är svårsmält utifrån mitt västerländska perspektiv.
I de flesta indiska filosofiska system utgörs livet av en ständigt pågående cykel av födelse, död och återfödelse. De flesta av dessa system ser samsara som något negativt, något som människan bör söka undgå.
Kanske är det en ironisk poäng att vi köper en parfym döpt efter detta negativa system?
OK – det här med snö på bloggen kanske inte är världens bästa idé, men jag var tvungen att prova…
