Gymnasieval och konserverad gröt

När jag lämnar min arbetsplats är ljusgården fylld av färgglada affischer och i hörsalen spelar Idol-Calle Walkin in memphis inför förväntansfulla ungdomar. Det är Thoréns gymnasium (absolut ingen länk!) som använder en del av sin reklambudget på 400.000 för att locka framtida elever.
Länk
Jag känner mig gammal och gnällig. Nu räcker det inte med gratispennor och T-shirt. Dagens ungdomar frestas med bärbara datorer. I stället för kvotering kanske det vore läge att dela ut Ferraribilar till dem som söker tekniska linjer? Se där en lösning på samhällets problem!

I samma tidning (länk) läser jag också i en spaning av Emma Leijnse om vad skolan belastar budgeten med  i olika kommuner. Dessutom finns ett nytt sätt att mäta effektivitet:
– Vad kostar varje betygspoäng per elev?

Jag tänker att denna företagsekonomiska modell är ganska riskabel. Betyg som avkastning på insatt kapital? Okej – jag behöver nog bara vänja mig vid den krassa tanken på att barn är investeringsobjekt med hög eller låg lönsamhetsgrad.

En utmanande lärarutbildning?

Jag träffar Christermagister och vi diskuterar min lilla läsarundersökning. Han vill gärna att jag skriver mer om vad jag egentligen gör när jag undervisar och det kanske är ett tema som går att utveckla. Samtidigt måste jag balansera de etiska problemen och undvika att lämna ut detaljer om studenter.

Just nu arbetar jag med en kurs som heter Lek, kultur och kommunikation. Den innehåller en del praktiska moment och jag möter varje basgrupp två gånger som musiklärare. Ett centralt moment i kursen är berättande – eller som det heter i kursmålet “narrativa processer”. Därför har jag letat reda på sånger som innehåller någon form av historia och vi tränar på att gestalta dramatiken i text och melodi.

En favorit är Askungevisan av Lennart Hellsing (finns i den helt omistliga sångboken Våra visor) som innehåller fyra roller förutom kören, även kallad “alla”. Studenterna får tio minuter på sig att göra en liten föreställning och jag uppmuntrar dem att pröva på att sjunga solo i de fyra karaktärerna (Askunge, goda fén, kungen och prinsen). Jag backar upp och försöker skapa en trygg inramning.

Ändå tror jag att de fyra raderna är något av det svåraste en del studenter har gjort under sin utbildning. Samtidigt också något av det mest belönande och utvecklande.

Mitt försvar är att studenterna ska vara förebilder för barnen och då måste de våga utmana sig själv. Även när det gör ont.

Se jag sitter ensam vid spisen

Se jag sitter ensam vid spisen - förstora!

Två ackord räcker långt.

Mer i ämnet hos Sökaren.

Ge mig hopp Joanna

Jag törstar efter goda nyheter inom området jämställdhet. När vi diskuterar rekrytering av män till läraryrket slutar ofta samtalen i en uppgiven suck om samhällets strukturer. Ingenting kommer att förändras förrän männen börjar ta ut sina föräldradagar och vara delaktiga i barnens tidiga uppväxt. Den politiska vägen verkar svårframkomlig och obehaglig i sitt förmynderi.

Därför klamrar jag mig fast vid de positiva strimmor som finns i DN:s redovisning över föräldraledighetsstatistik
Länk

– Männens uttag har framför allt ökat när det gäller de yngre barnen, de som inte fyllt två år, säger Niklas Löfgren, försäkringsutvecklare på Försäkringskassans huvudkontor.

År 2000 tog papporna i genomsnitt ut 24 dagar med föräldrapenning. Sedan har det ökat sakta och stadigt och slutade förra året på 34 dagar, enligt Försäkringskassans nya statistik.

Om apartheid kunde förändras borde det även vara möjligt att rasera den könsuppdelade synen på vem som tar hand om barnen.

  • ”Vem vill inte vara med sina barn?”
  • Lycka är att hitta en gunga
  • Fagott!

    Mina vänner anklagar mig ibland för att tänja på spelregler. Jag förstår inte vad de menar och hävdar bestämt att livet är en serie förhandlingar och överenskommelser.

    Ändå undrar jag varför Youtube föreslår att just jag ska se sketchen Abstrakt poker?

    Missa inte en fnissande Cornelis i snickarbyxor.

    Malmö – Skenet bedrar!

    Min mamma älskar teveserien Skenet bedrar och jag kan bara hålla med. Om humor är att se pompösa personer kämpa för att hålla skenet uppe – ja då blir det inte roligare än så här! Kolla persongalleriet på wikipedia för en grundkurs. (länk)

    Mitt förhållande till Malmö är problematiskt. Ibland ser jag bara den uppblåsta småstaden som är besatt av att försöka imponera på omvärlden (Hyacinth), men även de andra karaktärerna är möjliga att identifiera. Just nu tycker jag nog bäst om Onslow. Där klappar ett gott hjärta.

    Ibland tänker jag att Malmö högskola är grannen Emmet.

    Öar i strömmen

    Ingenting mellan oss och vi litar på varandra. Hur kan vi gå vilse?

    Feist – Islands In The Stream

    texten

    Ensamma tillsammans – eller uppslukade av varandra?

    Feist och Constantines blåser liv i det gamla slagnumret samtidigt som de tillför de en gnutta tveksamhet.

    Jag har alltid tänkt att öar är en bild för ensamhet. No man is an island har jag tolkat som att vi måste l-ä-r-a oss att lita på varandra. Det kan vara en tillfällighet att meditationen av Donne avslutas med orden For whom the bell tolls.

    Hemingway lämnade 232 opublicerade verk efter sig när han dog. Islands in the stream var det första som publicerades. Länk

    Båtar på redden utanför Goa

    Spotify premium är fortfarande en lysande investering. Reklamfritt och märkbart bättre upplösning.

    Ett ovanligt fult torg

    Stortorget i Malmö är ett stycke besynnerlig stadsarkitektur och förändringsplanerna avlöser varandra.

    När jag sneddar över torget på morgonen är det ändå vackert. I förgrunden vaktar en rad hårt klippta plataner. Statyn av den svenske rövarkungen Karl X till häst reser sig över isbanan bakom julgranen. Framför rådhuset vilar ett upplyst pariserhjul och i bakgrunden tornar Petrikyrkan upp sig. Den som anstränger sig kan nog se kungabalkongen på landshövdingebostaden –  eller residenset som jag tror huset heter.

    Varför tänker jag på teveserien Skenet bedrar?

    Stortorget

    Stortorget - förstora

    Förr ville alla bli programledare på TV

    Efter att ha sett Hans Wiklunds motvilliga piruetter som brickvändare i nygamla Lyckohjulet på TV8 tror jag att många omvärderar sina tevedrömmar. Det ser ganska plågsamt ut och stämningen i studion verkar betryckt.

    En del programidéer förtjänar att få vila. Detsamma gäller programledare Wiklund som nog trivdes bättre som filmrecensent vid sidan om Nils Petter Sundgren .

    Jag saknar den norske gutten som brukade säga:

    – Å nu ska vi shoppe litt!

    Till vildingarnas försvar

    Det fanns böcker som barnen inte kunde höra sig mätta på. De älskade historien om den olydige pojken som fick gå och lägga sig utan kvällsmat och jag njuter fortfarande av att läsa den fantastiska berättelsen. Livet bland vildingarna är hårt och spännande. Slutet är tryggt och mystiskt.

    Tanken på att se den nya storfilmen skrämmer och lockar mig. Boken är sparsmakad, men trailern antyder att de inte har sparat på effekterna.

    Länk

    “Och soppan var fortfarande varm”

    Uppdatering

    Du kan lära dig mycket av Lydia

    Kunskapens vägar är outgrundliga. Skolböcker är övervärderade. Jag får brev från Studentlitteratur om vinnaren i en tävling om årets läromedel. Min röst går till Lydia – blindkartornas drottning.

    Ah, Lydia.
    She was the most glorious creature
    Under the su-un.
    Guiess. DuBarry. Garbo.
    Rolled into one.

    Oooooooh
    Lydia oh Lydia, say have you met Lydia,
    Lydia, the Tattooed Lady.
    She has eyes that folks adore so,
    And a torso even more so.

    Lydia oh Lydia, that encyclopidia,
    Oh Lydia the Queen of Tattoo.
    On her back is the Battle of Waterloo.
    Beside it the wreck of the Hesperus, too.
    And proudly above waves the Red, White, and Blue,
    You can learn a lot from Lydia.

    La la la, la la la, la la la, la la la

    When her robe is unfurled, she will show you the world,
    If you step up and tell her where.
    For a dime you can see Kankakee or Paris,
    Or Washington crossing the Delaware.

    La la la, la la la, la la la, la la la

    Oh Lydia oh Lydia, say have you met Lydia,
    Oh Lydia the Tattooed Lady
    When her muscles start relaxin’,
    Up the hill comes Andrew Jackson

    Lydia oh Lydia, that encyclopidia,
    oh Lydia the queen of them all!
    For two bits she will do a mazurka in jazz,
    With a view of Niagara that nobody has.
    And on a clear day you can see Alcatraz.
    You can learn a lot from Lydia.

    La la la, la la la, la la la, la la la

    Come along and see Buff’lo Bill with his lasso.
    Just a little classic by Mendel Picasso.
    Here is Captain Spaulding exploring the Amazon.
    Here’s Godiva but with her pajamas on.

    La la la, la la la, la la la, la la la

    Here is Grover Whalen unveilin’ the Trilon.
    Over on the West Coast we have Treaure Island.
    Here’s Najinsky a-doin’ the rhumba.
    Here’s her social security numba.

    {whistles}La la la, la la la, la la la, la la la

    Oh Lydia, oh Lydia that encyclopidia,
    Oh Lydia the champ of them all.
    She once swept an Admiral clear off his feet.
    The ships on her hips made his heart skip a beat.
    And now the old boy’s in command of the fleet,
    For he went and married Lydia.