Sydsvenskan visar nya sidor!

Malmö vann över Örebro med 3-0 och jag var där. Det var kallt och vi frös, men så länge MFF vinner känns det fel att klaga. Klacken var också bra. Många bollar gick över mål.

1, 2, 3, 4

Sydsvenskan skriver om killen som tagit tjänstledigt ett år för att fixa invigningstifot och jag vill också gärna uppmuntra den sortens entusiasm. Bilden på restaurangen där 20 gubbar bildade föreningen 1910 var stor och fin. Men vem kom på idén att göra banderoller med deras namn runt om arenan? Jag tänker att även i den mest fragmentariserade postmoderna tid får det finnas någon gräns för romantisering av historien.

Bilden täcker hela ståplatsläktaren

Bilden täcker hela ståplatsläktaren

Annars var det roligaste inslaget en cheerleadinginspirerad dans som Sydsvenskans centralredaktion framförde i pausen. Detta uppträdande var vi verkligen inte beredda på, men det känns bra att den fina traditionen “att röra sig till musik” fullföljs från teveprogrammet 24-karat. Då sattes Malmö på den nationella danskartan.

Sydsvenskans centralredaktion uppträder i pausen

Sydsvenskans centralredaktion uppträder i pausen

P.S. Jag kan ha tagit fel på personer – men det stod Sydsvenskan på ryggen!

Nu är HSV och utbildningsdepartementet kompisar igen

Efter den uppslitande striden mellan Anders Flodström och regeringen tycks nu åter friden lägra sig över huvudstaden.

Länk till HSV och Flodströms text:

Det låter lovande att regeringen, enligt det faktablad som ligger ute på deras webbplats, återgått till att definiera resultat med att utbildningarna säkerställer att studenterna når examensmålen. Att inte göra några innehållsmässiga granskningar alls får nämligen stora negativa konsekvenser ur ett samhällsperspektiv.

Utbildningsministern talade också på presskonferensen om det nya systemets tydliga koppling till Bolognaprocessen i vilken lärandemål ingår som en central del. Jag utgår därför ifrån att begreppet har en central plats även i regeringens förslag. Att inte utvärdera lärandemålen ställer de svenska studenterna utanför det europeiska utbildningssystemet och den svenska högskolan blir mindre internationell.

Jag är glad över att regeringen har släppt tanken på att enbart värdera professionsutbildningar utifrån de självständiga arbetenas kvalitet.

Länk till utbildningsdepartementets pressmeddelande

Skollagen, riksdagen och kampen mot flummet

På tisdag gäller det – skollagsförslaget möter riksdagen.

Länk

Jag erkänner mig skyldig till lättja av tredje graden och har inte orkat igenom alla sidorna. Därför är jag klädsamt svävande i mina kommentarer. Förhoppningsvis är riksdagens ledamöter mer pålästa.

Jan Björklund är som vanligt full av förtröstan:

– Den gamla skollagen utarbetades till stor del på 1970-talet, i –68 års anda. Den nya lagen är tydligare när det gäller kunskapsorientering. 1985 års lag hade också för luddiga och för flummiga krav på vilka som får undervisa och vara lärare. Länk till DN

Lagrådets kritik har Jan förträngt. Riddaren spränger fram på sin vita häst i blänkande rustning.

Kampen mot flummet börjar med en god hållning

Kampen mot flummet börjar med en god hållning

Huizinga ringde och ville ha tillbaka “leken”!

Han är trött på att se ordet missbrukas i svensk skoldebatt. Nu senast är det förslaget till skollag som slår fast att leken är ett redskap för lärande, en metod och ett medel i Björklunds strävan efter att reducera barndomen till ett träningsläger inför det viktiga yrkesinträdandet.

I dagens Sydsvenska förklarar Ingrid Pramling och Ingegerd Tallberg Broman sig vara nöjda med skollags- och läroplansförslaget. (Ingen länk än)

Varför är jag inte förvånad? De kunskapsöversikter som Skolverket presenterar är omsorgsfullt rensade från rivaliserande perspektiv. (läs mer här)

Läs mer om Huizinga, wiki

Oss  pedgoger emellan...

- Oss pedagoger emellan...

I´m in the mood for love

Det finns människor som tror att idén med jazz är att undvika melodin. Kanske har de lyssnat på den här låten:

James Moody And His Swedish Crowns – I’m In The Mood For Love

Inspelningen är från samlingsskivan Metronome Records 1949-2009 som är en lysande introduktion till svensk jazz och en välgjord dokumentation över ett klassiskt skivmärke.

Guldspade i sandlådekriget

Jag läser om utdelningen av årets pris i DN

I kategorin Större dagstidning belönades Mikael Ölander och Mikael Hylin för reportagen om Jan Guillou och KGB i Expressen. Juryn motiverade med att de båda svarat för ”ett spektakulärt avslöjande som ändrade historieskrivningen kring en ikon inom journalistik och samhällsdebatt.”

Kanske ska de få pris för sitt mod att ge sig på Guillou, men det vore bättre om det fanns någon substans i det s.k. avslöjandet. I kommentarsfältet kokar det vanliga Guillouhatet:

Signaturen Ouppklarat skriver: “Guillou har ännu inte på ett trovärdigt sätt kunnat visa att så inte är fallet”.

Normalt sett brukar bevisbördan ligga på den som anklagar någon för ett brott. Dubbla negationer är ingen övertygande retorisk figur.

Att journalister avslöjar andra journalisters källor är ingen bragd. Det är ett brott mot grundlagen.

Dan Josefsson kritisera valet i AB

svd, Sydsvenskan