Man lär sig så mycket om sig själv när man bygger broar
Den här serien hade jag nästan glömt. Mikael Segerström regerar!
På kurs med Kurt?
3
Lasse liten – vers 2
Där är varm och där är kallt,
Lasse, Lasse liten!
Men Gud råder överallt,
Lasse, Lasse liten!
Texten är skriven av Zacharias Topelius och bygger på en saga. Wikipedia:
Historien handlar om en liten gosse som gör båtar av ärtskidor, skickar dem till olika världsdelar (representerade av platser nära hemstranden), följer efter med roddbåt, men glömmer årorna. Nukku Matti (John Blund) låter honom följa båtarna till olika delar av världen, men överallt finns sådant Lasse är rädd för: valar, bufflar, tigrar och stekande sol. Till sist är de tillbaka i Europa där Lasses mamma steker plättar, drömmarna sjunger visan Lasse liten och Lasse vaknar, åter vid hemstranden.
Jag tror inte att vi kommer att vakna upp ur den här drömmen och de där plättarna som mamma steker känns väldigt avlägsna.
Verkar berättelsen bekant?
Lasse liten – vers 1
Jag försöker fortfarande att undvika spekulationer kring beskjutningarna i Malmö men ämnet tränger sig på.
Ett sätt är att krympa världen till platser där vi känner oss trygga. Tanken på att det skulle finnas skyddade platser är förrädiskt lockande. Frågan är om det går att förena den här längtan efter gemenskap med öppenhet mot världen?
Vid Lövestads utfart
Världen är så stor, så stor,
Lasse, Lasse liten!
Större än du nånsin tror
Lasse, Lasse liten.
Att granska kursplaner utifrån IKT-perspektiv
Jag försöker hitta spår av IKT i de kursplaner som vi ska bygga den nya lärarutbildningen med. Det är inte så lätt. Vad ska finnas var? Hur beskriva progression? Måste det hänga ihop? Måste alla göra samma sak samtidigt? Är digital kompetens ett mål eller ett medel?
Så tänkte KK-stiftelsen för några år sedan.
Så här tänker vi på lärarutbildningen idag.
Jag blir allt mer obegriplig för mig själv
Den lilla byns lilla skola. Mer spännande än så är inte livet på landet. Det borde finnas fler barn här.
Hmmmmmmmmmm… 5
Det här irriterande hummandet fortsätter. Jag lyckas fortfarande inte formulera något klokt om skjutandet och fortsätter att vara ledsen och upprörd.
Per Ek lyckas beskriva hur händelserna skadar självförtroendet hos sargad stad (Länk) Offren får en röst och det är viktigt.
Eskil Fagerström skriver en krönika om den skamliga känslan av att inte vara drabbad. (Länk)
I Malmös buskage står en beväpnad man och siktar. Och hur nöjd är jag inte över att han inte står någonstans i Lund.
Nöjd, belåten och aningen illamående. Jag måste ha förätit mig på Det Händer Inte Här-konfekten.
Jag gillar tanken på att läsarna skickar in sina bästa bilder av Malmö. (Länk)
Hmmmmmm… 4
Ibland behöver jag hjälp för att gestalta mina känslor. I radioserien Klassikern presenteras ett omslag av King Chrimson som speglar stämningen i Malmö. Länk
Pressurehed – 21st Century Schizoid Man
Samtidigt drar Sydsvenskan igång kampanjen Vi älskar Malmö och försöker skapa en positiv motbild mot våldet och skräcken.
Bra tänkt, och gensvaret på Facebook är stort.
Visa tavlan!
Jag har skapat ett upprop för oss som vill se Allan Friis tavla på Lärarutbildningen i Malmö.
Hmmmmmm….. 3
Efter att ha sett gårdagens Debatt (länk) med ytterst förutsägbara roller (arg anklagande invandrare, försiktig polis, förorättad SD-sympatisör, och intellektuellt alibi) känner jag en helt irrationell längtan efter ett ingripande från ovan i frågan om den anonyme terroristen.
Barnet inom mig kräver att Batman, Stålmannen eller Spindelmannen tar tag i det här och löser problemet omgående.
Jag kan även tänka mig en gudomlig hand som straffar skytten hårt och rättvist.
Hmmmm…. 2
Jag är fortfarande demonstrativt ovillig att skriva om de så kallade skjutningarna i Malmö. Samtidigt har jag svårt att uppbåda något intresse för det vi kallar utbildning när själva grundtryggheten hotas.
Jag fortsätter att titta upp mot himlen och väntar på ett tecken.
