Nu försvinner (arkiveras) grupper om man inte uppdaterar formatet.
Mutter, mutter!
Nu försvinner (arkiveras) grupper om man inte uppdaterar formatet.
Mutter, mutter!
Zoran har sedan i våras kämpat hårt för rätten att kalla förskola dagis. Vi är några som har försökt övertyga honom om att det finns problem med ordet och att det kan uppfattas som nedlåtande när det kommer från en person som dessutom är LR:s presschef. I den rollen driver han linjen att det finns en avgörande skillnad mellan lärare med inriktning mot förskola och andra lärare. Dessutom har gruppen förskollärare lagt beslag på en stor del av den löneökning som LR:s medlemmar förnekats.
Nåja – för mig är det ingen hjärtefråga, men när han vill att manliga förskollärare ska acceptera beteckningen dagisfröken blir jag bekymrad. Zoran går till ganska våldsamma motangrepp som nog kräver lite bakgrund för att förstå.
https://twitter.com/zoranalagic/status/120024065519001600
Zoran arbetade med jämställdhetsfrågor under Margareta Winbergs tid som minister. De utredningar som behandlade män på förskolan var starkt demoniserande och blockerade utvecklingen av rekryteringsarbetet.
Jag menar att valet inte står mellan testosteronstinna machomän och dagisfröknar. Den polariseringen leder inte vidare. Männen måste få frihet att utforma en yrkesroll bortom dessa stereotypier.
Det första steget är att använda yrkestiteln – förskollärare.
För 35 år sedan lästa jag litteraturvetenskap i Lund. På den tiden var det ganska tunga kurser och särskilt de historiska delarna var bedövande kronologiska. Vi pulsade fram genom grekiska dramer och Rolandssånger i en tröstlös vandring mot något som kanske en dag skulle vara angeläget. Tanken på att bildning bör vila på en stabil grund var starkt spridd inom institutionen och vi läste verkligen böcker – inte antologier. Då trodde jag att det var möjligt att ha läst all betydelsefull litteratur. Det tog emot.
Därför minns jag plötsligt känslan när vi på vårterminen fick läsa Kurt Vonneguts roman Slakthus 5. Det kändes som en belöning och när jag idag följer honom på Twitter är det med befrielse jag inser att han är sig väldigt lik.
https://twitter.com/peorehnquist/status/119483656141144064
Det där med mätbara mål kanske inte är en dum tanke ändå?
Jag brukar fråga våra studenter om de har någon som kan hjälpa dem tillrätta i den akademiska världen. Ungefär 10% av dem har föräldrar med högskoleutbildning. De andra försöker hitta egna vägar.
Ibland tror jag att vi lärare har mer att lära av studenterna än motsatsen.
Zoran fortsätter att hitta på ny fantasifulla benämningar på förskollärare.
https://twitter.com/zoranalagic/status/118938944015564800
Han menar att dagisfröknar är en kärleksfull benämning på manliga förskollärare och tycks ha svårt att förstå mina invändningar. Ordet underlättar inte rekryteringen av män till yrket.
Även om jag är för lek tror jag att många hör en nedvärderande ton i ord som till exempel lektant (inte Zorans ord) Efter 3,5 års högskoleutbildning erövrar lärare en yrkestitel och har rätt att kräva respekt för den.
Jag vill att Zoran berättar för oss om hur de manliga pedagogerna på hans barns förskola ser på hur han benämner dem.
Ett reportage i fackpressen?
De senaste 10 åren har vi utbildat “lärare med inriktning mot förskola”. Examensordning och kursplaner finns på nätet.
Tidigare var det en klassfråga och planerade aktiviteter gav status och förstärkte det kulturella kapitalet. Frågan är om den reglerade barndom sprider sig till bredare grupper?