Jag är lite förbluffad över med vilken iver amerikanska skoldebattörer producera listor över allting. Ofta handlar det om käcka råd som i sin infantila förenkling lämnar en besk eftersmak . Samtidigt gillar jag tanken på att bryta ner komplexa problem till något hanterbart.
Kursavslutning och tentamensperiod är en känslig tid på högskolan. Studenterna är griniga och nervositeten är påtaglig. Efter några veckor av intensiva problembaserade studier närmar de sig den kritiska punkten – slutexaminationen.
https://twitter.com/korlingsord/status/132453708947668992
Själv har jag andra planer för helgen.
Skolan ska inte bara leva upp till kunskapsmålen utan också ge barn och unga sunda värderingar. Den bör vara karaktärsdanande, skriver KD-ledaren Göran Hägglund på Dagens Nyheters debattsida…..
Det börjar bli trångt på den skolpolitiska arenan. Huka dig Björklund – nu kommer Hägglund!
Jag funderar över inlägget om Emanuel (den lille elektrikern) och tänker på när jag första gången hörde ordet “anakronism”.
Någon beskrev en detalj i Familjen Flinta som anakronistisk och jag minns min förvåning över att det inte fanns något enkelt samband mellan tid och utveckling.
De flesta av oss kämpar för att hänga med och några vill gärna ligga i framkant. Andra lever sina liv i tidsfickor där gammalt och nytt möts.
Peps Persson har en klocka som står still. Två gånger per dygn går den rätt.
Anders tipsar om den här filmen:
Filmen väcker motstridiga känslor inom familjen. Jag älskar den lille elektrikern och tänker att här har vi en intressant form av manlighet. Självständig och beslutsam. Kanske inte så flexibel, men med ett hjärta som klappar för djuren. (kanske inte råttan)
Frågan är hur skolan möter barn som Emanuel?
Jag gillar texten. Det kallar jag rimkonst!
Det är skönt att inte förstå. Jag blir bara glad,
Ann Heberlein skriver om ett smärtsamt ämne i Sydsvenskan.
Fäderna som tar sig rätten att äga sina döttrar, deras kroppar och deras liv finns överallt – också i Sverige.
Det kanske är småaktigt att klaga på en formulering när uppsåtet är så godhjärtat, men jag önskar att hon valt ett annat ord. Sådana män finns inte överallt. Berättelserna är tillräckligt otäcka utan överdrifter.
Jag försöker hitta en väg genom handledningar, presentationer, planeringar och allt annat. Igår var en blogginläggslös dag och det känns lite konstigt. Jag en tyst överenskommelse med mig själv om att formulera en sammanhängande tanke per dag.
Som tur är erbjuder Brian Kotts nödhjälp när inspirationen tryter.
Tysta tankar 