Politiska partier vill gärna sola sig i glansen från framgångsrika bloggare. Det här är en sedelärande historia!
Att förstå Malmö genom fotbollen genom Tony Flygare
Lyssnar på den tvådelade dokumentären om Tony Flygare och drabbas av allvaret i berättelsen. Idag är han känd som Zlatans misslyckade kompis. Livet är underbart – och förfärligt.
Jag ligger lite efter…
…men lovar att se ikapp!
Det sista avsnittet handlar om dem som inte passar in.
Skolchatt om studentexamen!
https://twitter.com/anna_kaya/status/149963914476658688
Kloka debattörer, viktigt ämne, respektfull ton och spännande form. För dig som tvivlar på Twitter.
Vad händer studenter när reglerna ändras?

Min (?) snart nyexaminerade student Jenny Larsson lyfter en viktig fråga. Vi ökar inte läraryrkets status genom att ändra reglerna under pågående utbildning. Nu återstår att se om SFS jurister kan lyfta frågan till en nivå där det blir möjligt att beskriva sveket utifrån de förespeglingar som gavs till studenterna när de sökte sin utbildning.
Så ska en julsång låta!
Jag har ett kluvet förhållande till julen och väntar på att det stora lugnet ska sänka sig över idyllen.
“Kärlek i paket är det värsta jag vet”
En gång till i studioversionen:
Tack för tipset Patrik!
Kanske tar en del barn julklappar alltför allvarligt?
Upphovsrätten och den moderata ledarskribenten.
Jag är måttligt intresserad av stockholmsk lokalpolitik. På twitter rasar diskussioner om slussar och ekar. Motsättningarna följer sällan det vanliga höger/vänstermönstret. Ledarskribenten Sanna Rayman från Svd gör tillsammans med sin man ett försök att blåsa liv i politiken genom att skriva en ny text till en melodi av Mikael Wiehe och publicera den som bildspel på youtube. Det handlar möjligtvis om vänsterns nostalgi och de som är emot en ombyggnad förlöjligas med Mitt hjärtas fågel som musikbakgrund.
Wiehes “manager” (finns det ordet fortfarande?) Anders Larsson ber Rayman & co att ta bort filmen från nätet och just i det ögonblicket slår fällan igen. Den så kallade Steisandeffekten inträder. Genom att hävda sina rättigheter underblåser Larsson uppmärksamheten kring den moderata kampsången och plötsligt åtnjuter paret även offerstatus.
Det är ganska obehagliga övertoner i diskussionen och många skribenter tycks vara mer än lovligt hämndlystna. Liberala ungdomsförbundets ordförande Adam Cwejman menar att Wiehe “aldrig missar en chans att hylla tyranner” och sätter därigenom en pinsamt låg ton i det som skulle kunna blivit en intressant debatt om upphovsrätt. Kommentarerna blir därefter.
Jag menar att de som vill pröva lagstiftningen kring immateriella rättigheter bör välja en värdig motståndare. Disney eller Warner brothers skulle inte tveka att skydda sina artister från dylika intrång. Du vill inte bråka med Lloyd Webbers advokater.
Kanske retar jag mig på att de här debattörerna har en ytterst lättsinnig inställning till upphovsrätt och immateriell egendom. Jag försöker lära de blivande lärarna att det finns regler för vilka bilder som får användas och att allt på nätet inte är fritt. Grundregeln är att fråga och alla bör känna till regelverket kring Creative commons. Men när kultureliten tar sig sådana friheter blir det meningslöst att propsa på lag och moral.
Det juridiska fikonlövet “parodi” är extremt litet och svårdefinierat. Jag hade nog inte väntat att attackerna mot upphovsrätten skulle orkestreras från moderata ledarskribenter. Hur ser de på ägande egentligen?
Nyskapande kollektiv betygsättning
I Burlöv kan allt hända. Och det gör det.
Länk




