Den underbara lunchrestauranger Kniv & gaffel läggs ner.
Jag hatar verkligen lyxgallerior och inser inte förrän idag hur mycket jag tycker om Caroli city.
De här glasskulpturerna är ganska svårplacerade. Kommer de att finnas kvar?
Passa på att ta del av kulturskatten!
Gravöl på fredag!
https://twitter.com/andreasekstrom/status/184543274005045248
Jag tror det är menat som en komplimang.
Slirigt var ordet, sa Bill.
Jaha – ska vi verkligen ta ett varv till i gyttjan? Det känns som om DN borde fundera lite över sitt utgivaransvar och de påhoppades replikrätt.
3. Televised contests gave cash prizes to whoever could store the most data in their head.
https://twitter.com/genusskolan/status/184257490282758145
Den berömda “antipluggkulturen” diskuteras utifrån en avhandling om högpresterande pojkar på Na-programmet.
– De unga manliga naturvetarna anser att de behöver andra resurser än det som betygsätts i skolan för att kunna konkurrera på arbetsmarknaden – och där ingår bland annat att odla ett omfattande socialt umgänge, säger Ann-Sofie Nyström, filosofie doktor i sociologi.
Visst strävar många män efter höga betyg och yrken som läkare, jurister eller civilingenjörer. Men om de inte skulle få de högsta betygen så räknar de kallt med att ta sig in på högskolan via högskoleprovet alternativt plugga utomlands.
Jag tror killarna har mer än en poäng. Skolframgång är ingen garanti för anställningsbarhet.
Vad är det som får studenter att vilja studera hos oss? Under några år har vi haft stort söktryck och jag misstänker att det gjort oss lite lata. Kanske ligger det något självtillräckligt i akademins natur som gör att vi inte vill hålla på med marknadsföring och kampanjer.
Min kamrat Mikael fortsätter att producera filmer med lärare på vår institution och nu hoppas jag att alla vill veta mer om hur Sara Berglund ser på begreppet “identitet”.
Länk till Barnochunga.org
Läs mer här
Jag har alltid sett på ensamseglare som en särskild kategori människor. Naturälskande individualister som utmanar sig själv genom att välja bort civilisationens lockelser under långa tider.
Nyheten om den knarksmugglande ensamseglaren förstör det ordet för mig. Kanske lär jag mig samtidigt något om vikten av att inte knyta egenskaper till sysselsättning.
Daniel Sandström presenterar Knausgård del 4.
Knausgårds projekt, som går ut på att blottlägga livet så att gränsen mellan yttre och inre liv till slut upphävs, är så i fas med tiden att det är kusligt. Att säga att Knausgård är litteraturens svar på vår Facebookmättade kulturs oförtröttliga självexponering låter kanske lättköpt och moralistiskt, men en förklaring till vår fascination inför hans utlämnande minnen är just att han bara gör vad alla andra nuförtiden gör på nätet, det vill säga berättar om sig själv och sin vardag, i hopp om att vinna andras gillande.
”Det finns något som heter privatliv. Vet du vad det är”, frågar en skolfröken den unge Karl Ove i den tredje delen. ”Nej”, svarar han, och vi läsare vet att han inte ljuger. Knausgårds kamp är också en moralisk kamp, ett försök att upphäva det inlärda moment av förställning som varje människa lär sig att leva med i mötet med andra. Det sociala jaget är en lögn, som håller det inre jaget fången.
Och nu blev jag sugen på att läsa den här märkliga sviten igen.
Tysta tankar 