– Aldrig mera fisk, säger min matglade kamrat och kastar sig över den tyska husmanskosten på den genuina krogen vid museet Terrorns topografi. Vi rustar oss för en djupdykning i Tysklands mörka historia.
Konstigt nog är det bilderna på vanliga människor som gör störst intryck. Taxichaufförens ord ekar i mitt huvud:
– Mina föräldrar var SA-soldater. De kunde aldrig prata om kriget.
Vi behöver en så kallad stödöl och funderar över mottot på underlägget.
(Först nöjet, sedan nyttan)
Gerhard Richter på Neue National gallerie.
Jag är ganska obildad när det gäller modern konst och därför oförberedd på kraften hos konstnären. Nu förstår jag varför folk köade. Gå till hemsidan och njut av de fantastiska verken!
Bilden är tagen av en spegel som jag tror ingår i utställningen.
Runt utställningshallen löper en gång med provocerande många likartade tavlor. Kanske var det en dålig dag för färgblinda?
Jag har varit i Berlin ganska många gånger och tycker verkligen mycket om staden och dess innevånare. Vi brukar bo bakom Rosenthalerplats och jag har kunnat följa hur området har förändrats från hopplöst nedslitet över shabby chic till att nu vara högdraget mondänt.
På vår bakgård hade tidigare Komisches opera sin kulissverkstad. Berlin har överskattat medborgarnas vilja att bekosta kulturinstitutioner och nu skärs bidragen ner. I det vackra huset bakom oss byggs jättestora våningar. Det hörs.
Jag vandra bort mot Kaisers livsmedel och passerar den forna ödetomten. Det är lägenhetsvisning och jag känner mig lika vilsen där som i Västra hamnen.
Förlåt att jag anänder bloggen som anteckningsblock – är på resande fot.
Min vän “Arge rektorn” menar att det är ett allvarligt feltänk.
Jag är i Berlin och har antagligen inte någon nätuppkoppling. (trodde jag alltså!!!, uppdaterat) Därför har jag förinställt inlägg – allt för att upprätthålla myten om den aktiva bloggaren.
Att gå vilse i förintelsemonumentet är en stark upplevelse.
Vi bor i Prenzlauberg och letar spår efter den gamla östtiden. Bygglekplatserna vid Kollwitzplatz!
https://twitter.com/goteborrrg/status/185598066710163456
Det kanske finns hopp för göteborgshumorn?
Det går en subtil gräns mellan att vara neurotiskt bekräftelsesökande och att en driva en fråga konsekvent. Mina arbetskamrater antyder att jag borde ligga lite lågt ett tag och jag anar att de har en poäng.
I senaste numret av lärarnas tidning är jag intervjuad.
(bild Lärarnas tidning – Ewa Leveau)
Fläsk och sallad – det är två ord som sällan möts idet svenska språket.
Curryketchup och chips – hmmmm – varför tänkte jag inte på det?
Tysta tankar 