Påminn mig att kolla det här när jag är pigg
Reply
Saijäns får laif laps?
Alla vill läsa till förskollärare i Malmö!
Detta är mitt bidrag till rekrytering av nya studenter.
Klicka på flken intervjuer och se Tödde och Mödde förklara varför vi arbetar med film.
Jag tvivlar på att läroplanen följs
Just nu läser jag studentarbeten som beskriver dokumentationens betydelse och de flesta studenter har duktigt lärt sig att i förskolan är det INTE barnen utan verksamheten som ska bedömas.
Min insinuanta fråga är då: hur vanligt är det att pedagoger filmar varandra i syfte att värdera den egna pedagogiken?
En av mina hjältar – Matti Bergström
Länk till Pedagogiska magasinet
Systemteoretiskt kan detta förklaras med att kaoset ”öppnar” de högre, mera ordnade hjärncentren, som utan denna kaosinförsel förblir ”slutna”. Och enligt systemteorin kan endast öppna system utvecklas. Slutna system utvecklas inte. Därför måste vi se till att till exempel förskolan inte bildar ett slutet system genom att vi för tidigt maximerar kunskapsinlärningen och tar ifrån barnen entusiasmen och den fria ”vilda” leken. Barn i förskoleåldern lever en känslig period i sin utveckling och leken behövs ju hela livet.
Mitt försök att bli seriös börjar bra.
Räddad!
Brian Kotts räddar mig från ordvitsträsket:
Jag har en utbildningspolitisk svacka
Efter några dagar i Berlin inser jag att det är dags att arbeta upp bloggens seriösa utbildningspolitiska image. Då ramlar jag över den här artikeln om SM i ordvitsar:
https://twitter.com/ulfbenkel/status/185990355152408576
Dessutom har jag börjat följa twittraren Göteborrrg:
Detta kan aldrig sluta lyckligt.
Existentiella frågor
Många tror att barns intresse för dinosaurier handlar om en fixering vid våld. Jag menar att det finns en existentiell sida som bör uppmärksammas.
Den här sången skrev jag i ett begåvat ögonblick:
Hur ska jag förhålla mig till denna information
Tidningen Fokus presenterar rankinglistor över Sveriges högskolor och universitet. Jag hör nog till de sämst betalda lärarna på den högskola som har lägst löner.
Men jag är ganska bra på att roa mig.
Berlinmåsten 11
I Berlin samsas gammalt och nytt, höger och vänster, vackert och fult på ett oförutsägbart sätt. Vi går gärna i kvarteren längs Iranieburgstraße och jag brukar gå in i Kulturhuset på Linienstraße.
Det doftar urin i trappan och mina vänner tvekar. Om klotter är revolutionärt – då är revolutionen redan här. Grafittin på vägarna i närheten är intressant.
Många använder schabloner.
Vi vandrar in mot väst och möter ett mer direkt budskap.
I morgon ska jag diskutera entreprenörskap med studenterna. Vem är jag?
