När jag gick min utbildning på 70-talet arbetade vi mycket med de estetiska ämnen bild, drama, musik, rytmik och svenska. Idag är det andra färdigheter som står i centrum. Därför blir jag glad när jag ser vad våra studenter sysslar med just nu!
Svenska språket klarar sig ganska bra utan ordet “hat” och dess olika sammansättningar. Om några månader kommer jag kanske att börja läsa DN:s kultursida igen.
Något som länge retat mig är utformningen av de nationella proven i svenska. Jag gillar inte texterna, jag gillar inte frågorna och jag gillar inte uppsatsrubrikerna. Provet förfördelar både pojkar och utlandsfödda och passar bäst för akademikerdöttrar med god självdisciplin som gillar att analysera och fläka ut sitt inre. Det här årets prov var inget undantag. Alldeles för personliga uppsatsrubriker, lätta, mestadels tråkiga texter och snåriga invecklade frågor. Den här gången hade konstruktörerna också valt att konsekvent använda pronominet hon i kommentarerna till exempeluppsatserna. Det tycker jag säger en hel del.
Det är ett farligt stickspår vi har hamnat på när vi i vår jämställdhetsiver försöker göra flickor mindre flickiga och pojkar mindre pojkiga i hoppet att de ska mötas likadana någonstans i mitten. Jämställdhet har vi inte när alla tvingats in i samma snäva och obekväma mall. Jämställdhet har vi när vi tillmäts samma värde, rätt och utrymme oberoende av hur pojkflickiga, flickpojkiga, flickflickiga eller pojkpojkiga vi är.
… Vi behöver en ny barrikad. I mitten.
Det är rimligt att medianlönerna skiljer sig. Det är viktigt att längre utbildning lönar sig men jag undrar om det finns ett enda fackförbund tidigare som likt LR haft retoriken att den lägst avlönade gruppen inom “skrået” ska betala den högst betalda gruppens löneökningar? Som att tandläkarna skulle skapa sitt löneutrymme från tandsköterskorna, eller läkarna från sjuksköterskorna? Att sedan LR försöker dölja sitt sätt att tänka genom retoriken att säga att bara vissa är “riktiga lärare” och på så vis förminska den 3-3,5-åriga akademiska utbildning som förskollärare och fritidspedagoger har tycker jag är lägre än lägst…
Jag försöker hålla mig ifrån den här diskussionen. Men det kliar i fingrarna.
Men det är något med årstiden som gör att jag dröjer mig kvar i den romantiska fasen. Vill gärna diskutera pedagogik och pojkars läsning utifrån moderna teorier, samtidigt känns det som att myterna vibrerar under ytan. Vem är målgruppen för den här boken?