Finns det en risk att vi tröttnar på ordet “lärande”?

Jag är rädd att glädjen över att kunna beskriva “lärande” med ord inbjuder till högmod.

Studenter berättar om rektorn som prisar luciafirandet som ett “lärandetillfälle” och jag tolkar ovanstående tweet som ett diskret avståndstagande från en skolkultur som dyrkar målen mer än livet.

Nu tänker jag tillbringa en timme i mållöst tillstånd.

Varför kommenterar jag inte SVT:s reportage om pojkars svaga skolprestationer?

Länk till SVT

Förklaringen till min passivitet är enkel – jag väntar fortfarande på att någon ska intressera sig för innehåll och arbetsformer i skolan. Jag vill inte framstå som negativ och är därför tyst. Kanske kommer någon annan att lyfta frågan om könsobalansen i skolan?

Anna Ekström diskuterar klokt och nyanserat på SVTdebatt (Länk) men det saknas något.

• Skolverket kommer att genomföra en kartläggning och analys av vad som gjorts för att öka andelen män i förskolan i Sverige sedan 1970 och presentera förslag på vilka åtgärder som kan öka andelen män i förskolan.

Jag menar att de nödvändiga utredningarna redan är gjorda och rekommenderar de här texterna:

Vi är några lärarutbildare som gärna vill vara med och stötta Skolverket i sitt viktiga uppdrag. Vi har bildat en lös grupp och hoppas fler vill bidra med idéer.

Länk till hemsidan Män till förskolan

Att förbli levande

Jag var i på charterresa i Spanien när den här sången dominerade diskoteken. En dag hade vi varit ute och fiskat. Jag hade fångat en taggig best och stuckit mig illa. När vi kom till hamnen bleknade båtuthyraren och skakade på huvudet:
– Muerto, quattro horas…

Jag anade att det inte var ett bra besked och gick upp på hotellrummet för att avvakta sjukdomsförloppet. I duschen hör jag mig sjunga:
– A, a, a, a, stayin alive, stayin alive…

Då insåg jag livets värde. Jag ville verkligen förbli levande.

Bee Gees är underskattade och Robin Gibb död. Det känns lågt att skämta om kläderna i videon.