– Bad idea!
Två minuter senare kommer regn och åska. Länk till filmb
Den som en gång sett nymålad färg sköljas bort vet vad som gäller – försiktighet.
Jag funderar på att måla huset?
Reply
Två helt olika böcker
Jag sträckläste Hannes Råstams bok om den felaktigt anklagade massmördaren Sture Bergwall. Av en tillfällighet fick jag Micael Dahléns bok Monster om verkliga massmördare i present förra veckan.
Tillfällighet förresten – vem tror på sånt? Jag är glad över att ha kommit igång att läsa. Det kan jag ha nytta av under terminen.
Läxorna i skolan – (fiskarna i havet?)
Anne-Marie Körling rivstartar skoldebatten. Få saker väcker lika mycket känslor som läxor och jag ane att ämnet är ständigt aktuellt på landets skolor.
Nu är ett bra tillfälle att diskutera frågan.
Jag försöker återskapa mig som skolintresserad. Just nu är jag fruktansvärt arg över behandlingen av Sture Bergwall och vill helst diskutera Hannes Råstams fantastiska bok.
Läs den!
Jag har haft svårt att fokusera
Nu läser jag Hannes Råstams bok Fallet Thomas Quick – att skapa en seriemördare med uppspärrade ögon. Det är ingen vacker bild av svenskt rättsväsende och den största skammen menar jag vilar på försvarsadvokat Borgström, som tycks ha svikit sin klient på alla plan.
https://twitter.com/sturebergwall/status/232437209712693248
Jag går på nedvarvning
Hundrametersloppet tog på krafterna.
Mats ur skolan?
Jag får en länk och drabbas av flyktfantasier.
Eldkvarn – Mats ur skolan
Antagligen är det lättare att ta Mats ur skolan än skolan ur Mats.
Jag stannar – idag har jag nästan arbetat.
Glastaket på Söder – uppdaterat
Jag lyssnar på radiodokumentären “Laget som vinner för mycket” om Hammarbys flicklag och blir bedrövad. Feminismen behövs – om nu någon trodde något annat.
Uppdatering – uppföljning två år senare
Idag skäms jag över svenskt rättsväsende
Mattias Göransson och Thomas Olsson i Nyhetsmorgon. Helt omistligt.
https://twitter.com/sturebergwall/status/232056487151804416
De svar han ger i sin bok tecknar en sorglig bild av det svenska rättsväsendet. Missgreppen från de huvudansvariga – polisutredaren Seppo Penttinen, åklagaren Christer van der Kwast, terapeuten Birgitta Ståhle, advokaten Claes Borgström och psykologiprofessor Sven Åke Christansson – är delvis redan kända, både genom de dokumentärer Hannes Råstam gjorde för SVT och den stora mängd journalistik andra har producerat.
I korthet förteg och ignorerade de det som talade för Quicks oskuld, och lyfte fram det som talade för motsatsen. Kvintetten visar sig dessutom vara i oroväckande gott sällskap: från de läkare på landets främsta rättspsykiatriska klinik som bar vårdansvaret för den självutnämnde ”seriemördaren”, till de domare och nämndemän som trots alla varningssignaler valde att lita blint på utredarna. Ett antal rutinerade poliser vid Rikskriminalen som tidigt kom fram till Quicks oskuld valde tystnaden i stället för att stöta sig med sina överordnade. Professorn i rättsmedicin Anders Eriksson friserade utlåtanden i stället för att redovisa objektiva fynd. Och så fortsätter det.
Från DN
Jag var där
En skola utan böcker
På Retronaut hittar jag den här framtidsvionen från 1910
Det känns som om diskussionen om läsplattor och Jan Björklund har djupa rötter.
Tysta tankar 