Frågan är vad som egentligen är kärnan? Om det nu finns någon.

Pappans uppgift var framförallt att se till att barnen klarade sig och skötte sig. Möjligen hjälpte han dem med kontakter och arbete när de var på väg ut i sina egna vuxna liv.

Så ser det inte ut idag. Åtminstone inte för dem som betraktar försörjarrollen som ett ganska trist och gammaldags ideal.

Men vad ska pappa bidra med istället, nu idag? Det finns några modeller eller snarare stereotyper. Vi känner igen dem och det är lätt att göra sig lustig över dem.

En är latte-pappan, han som tidigare kallades velourpappa. Den innebär att gränsen mellan mammas och pappas roll suddas ut. Pappan blir omhändertagande och utför också alla ”kvinnosysslor”- ett jämställdhetsideal.

En annan är den pushande idrottsföräldern. Pappa hjälper – fast ofta stjälper – barnet att prestera och utvecklas. Att nå framgångar är det viktigaste och livet blir till en slags tävling.

En tredje är rockern. Den häftiga pappan, som alla kompisar beundrar. Men som i verkligheten sällan lever upp till idealet.

Jag vet inte om de här kategoriseringarna ger ledtrådar för de män som försöker orientera sig mellan olika ideal.

Min far lärde mig göra en pilbåge när jag var fem år. Det glädjer mig fortfarande.