Jag gillar den här VD:n !http://t.co/zvZu9931cm
Hur är utrymmet för positiva nyheter inom utbildningsområdet? pic.twitter.com/sgPxSxcxRG
— Mats Olsson (@tystatankar) March 28, 2013
Lärlingsvägen
4
Jag diskuterar eländesbeskrivningarna av studenter och funderar över hur det påverkar deras självkänsla. Samma personer som talar om förväntningarnas betydelse för resultatet drar sig inte för hisnande generaliseringar av bristerna hos framtidens lärare.
…att börja vispa äggvita långsamt när jag gör katrinplommonsufflé. Det gäller alltså att först dra ut trådarna försiktigt innan jag börjar vispa.
Programledaren talar njutningsfullt om “barnplockade Karljohansvampar” – det lät nog bättre inne i huvudet.
https://twitter.com/battrevarld/status/317213519961546752
Jag försvarar inte tilltaget att försöka sälja elektronik till en målgrupp, men undrar lite över språkets nyanser.
Vilka ord ska Aftonbladet använda nästa gång någon är irriterad?
Jag anar att det finns en ambitiös pedagog någonstans i bakgrunden.
En författare vill byta skinn med en minister.
En statssekreterare försöker nyansera
En kulturchef lyckas polarisera en redan överhettad diskussion.
Detta hade man inte behövt hetsa upp sig över, om inte Selimovic också vore statssekreterare hos integrationsminister Erik Ullenhag (FP). Därav min politiska blues – för vad är det Jasenko Selimovic viskar i Ullenhags öra på jobbet? Att Rinkeby befolkas av offerkoftor? Att förutsättningarna är exakt samma för Rinkeby- och Östermalmskids?
Jag hittar inget stöd för en sådan läsning.
“I’ve got the media blues”
En annan kulturchef tar debatten ett steg till – nedåt.
Jag vaknar glad!
Så var den dagen förstörd.
Den trötta alarmismen i DN triumferar. Bilden av inkompetenta studenter kletar fast. Jag har andra erfarenheter och oroar mig för hur de här beskrivningarna blir självbekräftande.
Jag inser att det nog är jag som förväntas belöna idag. Mina drivkrafter är dunkla.