När det blir alltför komplicerat brukar jag lyssna på musik

Jag diskuterar eländesbeskrivningarna av studenter och funderar över hur det påverkar deras självkänsla. Samma personer som talar om förväntningarnas betydelse för resultatet drar sig inte för hisnande generaliseringar av bristerna hos framtidens lärare.

Påsken är hoppets tid och Tom Waits ger tröst.

Av alla konstiga debatter

En författare vill byta skinn med en minister.

En statssekreterare försöker nyansera

En kulturchef lyckas polarisera en redan överhettad diskussion.

Detta hade man inte behövt hetsa upp sig över, om inte Selimovic också vore statssekreterare hos integrationsminister Erik Ullenhag (FP). Därav min politiska blues – för vad är det Jasenko Selimovic viskar i Ullenhags öra på jobbet? Att Rinkeby befolkas av offerkoftor? Att förutsättningarna är exakt samma för Rinkeby- och Östermalmskids?

Jag hittar inget stöd för en sådan läsning.

“I’ve got the media blues”

20130327-235644.jpg

En annan kulturchef tar debatten ett steg till – nedåt.

Balansen

Jag vaknar glad!

Så var den dagen förstörd.

Den trötta alarmismen i DN triumferar. Bilden av inkompetenta studenter kletar fast. Jag har andra erfarenheter och oroar mig för hur de här beskrivningarna blir självbekräftande.