Anna Ekström intervjuas om pojkars läsning i Sydsvenskan:

Barn identifierar sig med andra av samma kön. Män och pojkar läser mindre än kvinnor och flickor. Det är sammankopplat med bilden av manlighet och av vad en pojke ”bör” göra. Bilden har inte ändrats mycket de senaste årtiondena.

Jag försöker undvika det enklaste talet om identifikation och imitation. Teorin blockerR en djupare förståelse om innehåll och mening.

Men Anna Ekström är helt säker på att mönstret går att ändra.

– Flickorna har verkligen gjort det. Flickorna väljer, åtminstone på högskolan, det som man anser vara manliga utbildningar i väldigt stor utsträckning. Det har inte ändrats via tvång, utan via informationskampanjer, intresse, peppning och lite stränga förmaningar om att inte vara så typiskt kvinnlig. Strukturer är trots all summan av tusentals individuella beslut.

Skolverkets generaldirektör har en smittande energi. Kanske är det enkelt att övertyga någon att bryta mönster genom “informationskampanjer, intresse, peppning och lite stränga förmaningar”. Jag undrar varför ingen tänkt på det tidigare?

Min tes är att de kampanjer som riktats mot pojkar har haft en illa dold moraliserande underton och därför misslyckats att påverka målgruppen.

Jag vill se en ny start i genusarbetet. Helst utan de där “stränga förmaningarna”.