De som följt mig genom åren vet att bloggen har en tendens mot lättsinnighet under sommaren. På bilden fångar jag lammöron, både som växt och djurdel.
Jag går på vuxensimning i S:t Olof och njuter av det 31-gradiga vattnet. I veckan var det problem med gasleveransen från rötningsanläggningen i Måsalyckan och vattnet enbart 25 grader. Folk rasade.
När jag kommer hem vattnar jag tacksamma blommor. Och klippor.
Jag inser att de här grabbarna är bra. Levande, nyfikna, oförutsägbara och kunniga. Om jag får tråkigt finns 148 avsnitt att lyssna in.
Den är faktiskt så här grön. Seriöst.
Nu är det dags att sätta ner foten. Flera gånger. Helst i takt med musiken.
Byarna inåt landet lever ett undanskymt liv. Turisterna flockas längs kusten och riskerar att missa spännande utställningar.
Idag ramlade jag in på Magasinet i Smedstorp och mötte Håkan Gottberger.
Tre intressanta utställningar i en häftig lokal. Jag känner hur mitt fotointresse vaknar. Kanske är det dags att ta fram finkameran?
Jag tycker mycket om bilderna. Och nu vill jag ha en stor färgskrivare.
Den här bilden är från 1934. Jag tror det är ett montage – men är verkligen inte säker. Förmannens vita rock antyder att det är ett mycket välorganiserat projekt. Kvinnornas klädsel kunde varit mer ändamålsenlig.
Jag brukar vara misstänksam mot dem som beskriver ett generellt kvinnohat, men reaktionerna mot wimbledonvinnaren Bartoli är extremt obehagliga.
Två rivaliserande (kompletterande?) förklaringar är att det skulle finnas en underton av nationalism och att tennispublik ofta är korkad.
Jag har sett badkaret och vet att det finns. Någonstans söder om Vik letar vi efter en märklig geologisk sensation.
Wikipedia beskriver de gåtfulla avtrycken i hällarna. Tecken som ropar efter att tydas.
En klippor är svarta och extra hårda.
Vi hittar mossor och lavar.
Här någonstans trodde jag att badkaret låg!
Vi letar vidare.
I Baskemölla möter vi några bjässar. Jag förstår inte att är möjligt att INTE tänka på djuren. Vi vänder.
Det är paus i köttfabriken.
Jag är svag för begravningsplatser. Nu vet jag mer om koleraepidemier.
Vi hittar inte badkaret. Kan det ha vittrat bort under vintern? Jag är orolig. Underverk kan väl inte bara försvinnna?
När jag var liten brukade tidningen Se ha ett årligt reportage från hur raggarna firade midsommar på Öland. Den här artikeln är ungefär lika moraliserande.
Jag menar att det är ett problem att vi urholkar ordet “utnyttja” om vi använder det där tvång och makt inte föreligger. Det är ett viktigt ord – låt oss vara rädda om det.
Men min tes bygger på att kvinnorna har åkt till Rhodos frivilligt.
“Inled mig icke i frestelse – jag kan gå själv”
Tysta tankar 