Men någon gång, någon stans?
I USA, precis som i Sverige, halkar pojkar efter i skolan. En vanlig attityd att det sker trots att kulturen är välvilligt inställd till pojkar och män. Att pojkar ändå klarar sig, eftersom samhället är så patriarkalt att de värderas högre än flickor. Och omvänt, resonerar man, så är flickors bättre betyg ett tecken på en medvetenhet om att de måste jobba dubbelt så hårt för att ta sig fram. Det kan vara en del av förklaringen. Samhället genomsyras fortfarande av en hel del patriarkala attityder som hör hemma på historiens soptipp. Men det kan också vara så att skolan är en miljö som är fientlig mot pojkar (vilket jag tidigare skrivit om här).
När vi gjorde pojkaktiga sångböcker var det en medveten provokation mot förskolans kultur. Ibland önskar jag att diskussionen var mindre laddad, men erkänner ett visst ansvar för situationen.
Jag läser igenom våra litteraturlistor och drabbas av flyktdrömmar. Det finns olika sätt att utveckla kunskap.
Frågan är hur kritisk man får vara mot skolan och ändå arbeta på en lärarutbildning. Jag vet att det finns något som heter lojalitet.
Nu gäller det bara att förstå vad orden betyder.
Petra Marklund tolkar Di Leva. Från Stortorget till Gustav Adolfs torg vibrerar staden. Jag äter turkisk baguette.
Jag har missat att Sven Dahl efterträtt PM Nilsson. Nu ordnas konferenser och konturerna av en ny politik är möjlig att skönja. Kanske. Jag vet inte.
Utredningen Män och jämställdhet inledde sitt arbete förra hösten.
Utredaren ska enligt direktiven:
beskriva och analysera mäns livssituation i förhållande till kvinnors i dagens Sverige och hur den har förändrats under senare år,
beskriva och analysera hur män förhåller sig till jämställdhet och hur mäns livsvillkor kan påverkas av bristande jämställdhet,
redovisa verksamheter som i dag arbetar med män och jämställdhet och som bedrivs av organisationer, myndigheter med flera som hanterar frågor om pojkar och män, exempelvis killgrupper och pappagrupper,
redovisa en översikt över relevant forskning om mäns livssituation, förhållningssätt till jämställdhet och ansvarstagande när det gäller föräldraskap, obetalt hemarbete och anhörigomsorg, och
på lämpligt sätt sprida den kunskap som sammanställs och uppmuntra till dialog om de frågor som berörs i uppdraget.
Jag ser fram emot den här filmen.
Några av mina favoritskådespelare medverkar.
De är både begåvade och mångsidiga.
Jag undrar vilken film jag sett dem i tidigare? De verkar så ödmjuka och tycks lida av en befriande brist på självupptagenhet.
De här barnen tycks vara mycket lojala mot systemet. Striden om mobiltelefoner går vidare. Jag är mycket osäker på om ett totalförbud förbättrar det sociala klimatet.
Jag har varit på fortbildning om sociala medier i skolan och blir lite skrämd. Många tycks mena att lärare behöver en policy som stöd för hur vi ska agera i komplicerade situationer. Jag håller inte med – den Mats ni möter på nätet har samma normer som den fysiske läraren. Han behöver inte fler policydokument.
Vi diskuterar vad som är grund för uppsägning.
1) Varit full på Kreta
2) Är vän med elever
3) Negativ inställning till skolan
4) Homofoba åsikter
Jag har aldrig varit på Kreta, försöker vara vän med de flesta, kan oftast kontrollera min negativa inställning till skolan och känns inte vid någon homofobi. Det känns som om vi hamnade en smula snett i diskussionen.
En grundkurs i sekretessinställningar kombinerat med en medvetenhet om skillnaden mellan tidslinje, öppen/sluten grupp och sida hade varit en bättre start. Nu är jag rädd att uppskrämda kollegor går hem och ser över sina semesterbilder.
Skoldebatten pausar inte.
Och en annan fråga vibrerar i bakgrunden.
Vissa debattörer borde nog ta ledigt. DN är tröttast.
