Idag har våra nyantagna studenter inlämning av sin första uppgift. Jag får samtal från oroliga studenter som skickat in sin fil till Urkunds plagiatkontroll och därefter upptäckt att de skrivit fel årtal i litteraturförteckningen.
Jag försöker lugna dem och säger att akademiskt skrivande har många dimensioner. I första hand försöker vi lära studenterna att skilja mellan citat, refererat och egna reflektioner. Tyvärr hamnar diskussionerna ofta om detaljer och hur olika traditioner krockar. Jag är nog en APA-kille men försöker undvika att tvinga på studenterna mitt system.
Det känns mer lockande att gå på presentationen av Malmökommisionens arbete. Det kan nog räknas som fortbildning.
Idag är jag lite inåtvänd och försöker smälta intrycken från en intensiv eftermiddag på Utbildningsdepartementet. Det känns ganska bra och jag är mycket glad över att minister Arnholm visar ett entydigt engagemang för rekrytering av män till förskolan.
Jag höll ett litet anförande och som vanligt är det svårt att säga vad händer i rummet. Kanske slösade jag bort värdefulla minutrar på att ge en bakgrund till hur frågan hanterats de senaste 50 åren, kanske slog jag in några öppna dörrar när jag kritiserade tidigare utredningars vacklande syn på betydelsen av mångfald i personalgruppen? Det är hög tid att lämna oförrätterna och gå vidare.
Nästa steg är att Skolverket ordnar fyra konferenser för att sprida goda exempel och utbyta erfarenheter. Jag hoppas att det är inledningen på något större. Mitt mål är ett nationellt kunskapscentrum efter tysk modell.
Genom åren har jag försökt tona ner kritiken mot kvinnliga pedagoger som inte utmanar sig själva genom att pröva maskulint kodade aktiviteter. Min mamma vågade.
Jag reser mot ett viktigt möte idag och ska hålla ett litet anförande om män i förskola. Ibland tror jag att jag är en bättre talare när jag inte är noga förberedd. Samtidigt inser jag att den lättsinniga inställningen är riskabel och just nu oroar jag mig för att vara alltför stukturerad. Om budskapet handlar om att våga kan jag inte läsa direkt ur ett manus. Jag riskerar att bli övertränad, skulle en idrottare säga.
Det är nog dags för staten att pröva olika styrningsmodeller. Pengar brukar fungera. Jag gillar kopplingen till tjänstgöring. Så här ser det ut i många länder.
Frågan om rekrytering av män till förskolan är komplicerad. Den här bildserien med 32 porträtt i storformat visar att det handlar om personligheter och mångfald. Könet står inte i centrum.
Det finns ingen anledning att naivt tro att mer och regelbunden fysisk aktivitet skulle vara den enda lösningen på alla välfärdsproblem. Men den är alltför viktig för att negligeras. Få insatser, om någon, har så tydliga och positiva effekter som motion. Dessutom är det sällan läkare kan rekommendera något som har så få biverkningar. Investeringskostnaderna är låga i förhållande till kommande vinster. För en positiv effekt krävs pedagogisk kvalitet och extra motorikstöd för dem som har behov av det. Men även tydlig och absolut uppbackning av politiker och ekonomer, såväl i starten som över tid. Utan tydlig färdriktning blir kommunerna hänvisade till tillfälliga projekt baserade på eldsjälar, vilka förblir lokala och har en tendens att dö ut efter några år på grund av bristande stöd och förståelse från ledningen. Daglig motion i skolan måste vara efterfrågad, prioriterad och ”välsignad av beslutsfattarna”.
Hur kan svenska kommuner fortfarande avstå från metoder som kan öka elevernas gymnasiebehörighet med 8 procent, ja än mer för pojkarna? Vore det inte skönt om rektor slapp svara på mediernas frågor om hur det kan komma sig att 5–30 procent av eleverna måste gå minst ett extra förberedelseår i gymnasiet för att bli behöriga till ordinarie gymnasieprogram?
Heder och ära till Malmö (Årets Gymnastikkommun 2013) och Hofors, som är nationella föregångare. Ju fler kommuner som följer ert exempel desto större blir vinsterna i form av bättre hälsa, bättre skolresultat och förbättrad samhällsekonomi.
Därför kräver vi snarast ett övergripande politiskt beslut om garanterad rörelseträning för alla förskolebarn och att alla skolbarn får minst 50 minuters daglig, schemalagd idrottsundervisning.
Bland undertecknarna finns många namnkunniga personer. jag är osäker på begreppet “rörelseträning” för förskolebarn men delar oron för konsekvenserna av ett stillasittande liv.
The men said they do not care whether others look down upon them for choosing to be “male aunties” in what is mostly a female dominated profession in China.
The program was announced by Guangxi’s education department in June.
The men will get two years of free training, then have to work in Guangxi’s preschools for at least six years.
The program has attracted many students from poor, rural areas. Once recruited by the college, the male students are exempt from tuitions and accommodation costs. In addition, they are eligible for subsidies, scholarships and grants.
Om Kina kan rekrytera män – så borde Sverige också kunna.
Tysta tankar 