Jag får nog ta ledigt några dagar. Om vi ska prata om konstruktion och design i matematikkursen borde jag nog fortbilda mig själv. Nu söker jag en villig lärare.
Går det att förstå Minecraft utan att själv spela?
2
Nu håller vi andan…
Att ta det så nätt med Honeth?
Naturromantik
Jag är svag för metaforer. Tanken på att kunna spegla sig i ett föremål och se någon ny dimension av tillvaron är lockande.
Klippblocket med den mystiska vita randen vid Krivarbäcken betyder något. Ett budskap från tidi geologisk tidsålder?
De torra löven i sandgroparna är märkligt välordnade – trots det uppenbart tillfälliga i arrangemanget.
Den rostiga plåttunnan på stranden nedanför Stenshuvud känns mer banal – de här påminnelserna om konflikten mellan människa och natur är välbekanta.
Vi går söderut och skuttar över Rörums norra å. Livet består av ett antal gränsöverträdelser – ibland går det lätt.
Hemma igen hänger vi årets sista utomhustorkande tvätt. Det är en djupt symbolisk handling.
En dag med Malmökommissionen på högskolan
Livet som högskolelärare
Idag har våra nyantagna studenter inlämning av sin första uppgift. Jag får samtal från oroliga studenter som skickat in sin fil till Urkunds plagiatkontroll och därefter upptäckt att de skrivit fel årtal i litteraturförteckningen.
Jag försöker lugna dem och säger att akademiskt skrivande har många dimensioner. I första hand försöker vi lära studenterna att skilja mellan citat, refererat och egna reflektioner. Tyvärr hamnar diskussionerna ofta om detaljer och hur olika traditioner krockar. Jag är nog en APA-kille men försöker undvika att tvinga på studenterna mitt system.
Det känns mer lockande att gå på presentationen av Malmökommisionens arbete. Det kan nog räknas som fortbildning.
Dagen efter
Idag är jag lite inåtvänd och försöker smälta intrycken från en intensiv eftermiddag på Utbildningsdepartementet. Det känns ganska bra och jag är mycket glad över att minister Arnholm visar ett entydigt engagemang för rekrytering av män till förskolan.
Jag höll ett litet anförande och som vanligt är det svårt att säga vad händer i rummet. Kanske slösade jag bort värdefulla minutrar på att ge en bakgrund till hur frågan hanterats de senaste 50 åren, kanske slog jag in några öppna dörrar när jag kritiserade tidigare utredningars vacklande syn på betydelsen av mångfald i personalgruppen? Det är hög tid att lämna oförrätterna och gå vidare.
Nästa steg är att Skolverket ordnar fyra konferenser för att sprida goda exempel och utbyta erfarenheter. Jag hoppas att det är inledningen på något större. Mitt mål är ett nationellt kunskapscentrum efter tysk modell.
Genom åren har jag försökt tona ner kritiken mot kvinnliga pedagoger som inte utmanar sig själva genom att pröva maskulint kodade aktiviteter. Min mamma vågade.
På väg mot huvudstaden
Jag reser mot ett viktigt möte idag och ska hålla ett litet anförande om män i förskola. Ibland tror jag att jag är en bättre talare när jag inte är noga förberedd. Samtidigt inser jag att den lättsinniga inställningen är riskabel och just nu oroar jag mig för att vara alltför stukturerad. Om budskapet handlar om att våga kan jag inte läsa direkt ur ett manus. Jag riskerar att bli övertränad, skulle en idrottare säga.
Och världen fladdrar förbi utanför fönstret.
Jag ser möjligheter
Det är nog dags för staten att pröva olika styrningsmodeller. Pengar brukar fungera. Jag gillar kopplingen till tjänstgöring. Så här ser det ut i många länder.
Jag är inspirerad av de tyska insatserna
Frågan om rekrytering av män till förskolan är komplicerad. Den här bildserien med 32 porträtt i storformat visar att det handlar om personligheter och mångfald. Könet står inte i centrum.
