Tips för lata och kloka

Plötsligt blev skolbloggsvärlden lite lättare att förstå. Jag är stolt över att få vara med.

Manlig tassling?

20131009-075209.jpg

Länk

De här tjejerna verkar ha kul. Jag är för alla former av dans och sneglar lätt avundsjuk på den glada gemenskapen.

I början på 90-talet uppträdde Gert Fylking tillsammans med några andra herrar på Varieté Hilfons på Kiviks marknad. Jag minns barnens förvånade miner när de drog igång sina “kirgisiska propellrar”. Nu kanske tiden är mogen för en sådan dansgrupp?

Vi är världen?

Daniel Suhonen har skrivit en obehaglig text i ett obehagligt ämne,

Länk

Jag vet inte varför jag känner mig manipulerad. Kanske skulle jag vilja tala med damen ringde upp? Det känns som om något inte stämmer i berättelsen. Eller är jag ovan vid den här formen av allvar?

Möt dina medmänniskor med rak rygg och öppna ögon. Det är enda sättet att få reda på vad som döljer sig bakom fasaden. Hälsa på dina grannar. Byt ett ord i porten. Säg ifrån. Poeten Claes Andersson skrev i en dikt ett par rader som löd: ”Se upp för dem som bara vill leva / sitt liv i fred. / De skyr inga medel”.

Plocka fram det som kommit fram i skymningarna på kräftskivorna denna höst. Vad var det för åsikter? Vad tycker folk? Sa du ifrån? Om inte, förbered dig på att börja säga ifrån.

Samla dina vänner för att diskutera hur vi gör motstånd mot en tidsanda som gör oss apatiska, hatiska och rädda.

Vi vet exakt hur det går till. Hur hatet går till.

Och vi vet hur man kan stoppa det. I alla fall måste vi göra vårt bästa.

Vi måste sätta stopp för fascismen mitt ibland oss. Det kan inte lämnas över till någon annan. Vi måste göra det själva. Var och en och tillsammans.