Jag älskar UR förbehållslöst.
Post-PISA
Jag är i en lapidardisk fas.
Att lära sig genom leken
Inte för att jag tvivlat, men den här filmen argumenterar väl för lekens avgörande betydelse.
Kråkfåglar härmar varandra – i flocken utvecklar de detaljerade kunskaper.
Idrott och hälsa – betyg efter anpassningsförmåga
Jag gör skolbesök och läser kursplaner.
Saknar estetiska dimensioner i rörelse och dans. Nu är det anpassning som gäller.
I sin iver att demokratisera ämnet (och inte belöna prestationer) har vi fått en banal konstruktion som prioriterar nytta och intellektuella förmågor. Jag famlar efter en kunskapssyn som betonar kroppsliga kunskaper.
Anne-Marie Körling i DN
Denna blogg är en PISA-fri zon.
Bra fråga!
Jag läser om manliga experter som skryter över att de vägrar ställa upp i enkönade paneler. Det kanske är lockande att skapa någon form av kvotering även inom rocken – varannan damernas är ett beprövad recept i politiken.
Själv har jag ingen åsikt. I min värld är Joni Mitchell ändå bäst.
Den här versionen…
Kan det bli för mycket lärande?
Min favoritprofessor deltar i en debatt på kvalitetsmässan i ett svårt ämne. Jag är alltid stolt över att vi i Malmö lyfter omsorgens betydelse.
Ett spännande samtal – vad kan skolan lära av förskolan?
I slutet diskuteras bristen på män i förskolan och några halmdockor avrättas entusiastiskt. Ingen har påstått att män skulle vara lösningen på alla problem och det är helt onödigt att sänka debattnivån genom att spela ut rekryteringssatsningar mot behov av medvetenhet.
Att lära sig med huvudet eller kroppen
Vi diskuterar ofta kunskapens natur i matematikkursen och många tycks vara fångade i föreställningen om att det börjar med fakta och förklaringar. Genom språket utvecklar vi precisare begrepp och en djupare förståelse.
Jag tillhör dem som betonar det kroppsliga lärandet och tänker att foxtrot är ett bra exempel hur svårt det är att lära något utan att röra sig.
Att automatisera en rörelse innebär frihet – när du slutar räkna förändras dansen.
Idag är en bra dag för misslyckande
Jag är svag för de amerikanska uppmuntringstexterna.
Rebranding Failure
Schools have this failure-thing, the F-word, all wrong. They focus on getting the answer, but it is the questions and the mistakes that are actually more instructive. It’s in these spaces where we learn. I often hear students preface their question with, “This might sound stupid, but . . . ” Students fear sounding dumb — they fear being viewed as a failure. Shouldn’t it be OK to ask questions in a classroom?







