Facebookgruppen Vår ungdoms Malmö

20131211-181006.jpg

Mikael Peterson
Pauli kyrkas torn mot det blivande Värnhemstorget. Cirka 1914. EH 000895
Utsikt från S:t Pauli kyrka mot öster
DATAELEMENT
OMFATTNING (1)

Sakord
fotografi
Inventarienummer, foto
EH 000895
Klassifikation Saglig Registrant
I 4
Höjd x Bredd
198×285
Personnamn – Upphovsman
Küller, Ragnar (1883-1941)
Ort – Upphovsman
Atelier Jonn, Malmö
Län – Avbildad
Malmöhus
Land – Avbildad
Sverige
Ort – Avbildad
Malmö
Stadsdel – Avbildad
Rörsjöstaden
Fastighet – Avbildad
Kungsgatan
Beskrivning
Utsikt från S:t Pauli kyrka mot öster
CC-licens – Bild
Erkännande [cc by]
Copyright
Foto: Ragnar Küller / Malmö Museer
Tillhör Samling
EH

Jag har en karta från 1913 – bilden blir lättare att tolka med den informationen.

20131211-183613.jpg

Musik och matematik

Vi diskuterar sambandet mellan musik och matematik i förskollärarutbildningen. Det går att se musiken som ett trevligt inslag som underlättar lärandet genom att skoja till det. Jag vill gärna lyfta en djupare aspekt och tar hjälp av kollegan som citerar Leibniz:

“musik är den njutning människan själv erfar av att räkna utan att vara medveten om att hon räknar”

Tänk på hur kul det är att dansa foxtrot utan att behöva räkna – och vilken plåga det är innan rörelserna är automatiserade.

I en annan bok försöker Anna Palmer förklara transdisciplinärt lärande och det blir fort komplicerat. Kroppen följer sin egen logik och språket krafsar på ytan.

Andra guldkorn är matematikforskaren Ulin som skriver: “Musik kan ses som en matematisk övning osynlig för själen”

Jag inser att vi behöver prata mer om estetikbegreppet. Ingenting är viktigare – och mer omodernt i skoldebatten.

Tack Matilda för inspiration!

Jag försöker verkligen undvika PISA…

…men det är svårt. Samtidigt vill jag gärna att studenterna intresserar sig för utbildningspolitik så det är svårt att hitta en väg ut ur eländet.

Lite om bakgrunden kan inte skada.

I DN liknar ärkerabulisten Zaremba skolans kris med Thomas Quick-affären. Där gick min gräns – nej jag länkar inte till kloaker.

Och så Jan Björklunds förslag om skolforskningsinstitut som ska ge politiker mer inflytande över undervisningsformerna.

Frågornas död

The “death of the question” in our education system thus carries significant consequence for the very ideals on which this history takes shape. What I mean by this is that the shift in culture from one that “questions authority” to one that demands data memorization for standardized testing asks the public to yield power rather than challenge it. Those in these transformative crosshairs are none other than the students of America. It is no surprise that university public-relations offices now prefer to identify students as consumers. However, their rhetoric neglects an important aspect of student life: that students are at once consumers and producers. They are a unique bunch in society in that they are simultaneously required to take in information and give it back in freshly conceptualized ways. Treating students as empty vessels who merely absorb in order to be unilaterally assessed underestimates both the student and the culture to which they will offer their talents.

Jag nickar hysteriskt.

Här finns den seriösa diskussionen

20131208-180248.jpg

Efter den plågsamma debattartikeln i Sydsvenskan behövde jag muntras upp. Tack Mikael och Anne! Nu tror jag på Malmö högskola igen.

Var fick han luft?

Det är tråkigt att behöva kritisera kollegor, men den här texten är inget vidare.

Länk till Feiwel Kupferberg i Sydsvenskan

Genom att avskaffa det besvärliga ämnet pedagogik har ansvariga politiker i lugn och ro kunnat låta administrativt utformade styrdokument utan vetenskaplig grund styra lärarutbildningarnas innehåll. Det skriver Feiwel Kupferberg, professor i pedagogik vid Malmö högskola och ämnesansvarig vid institutionen för lärande och samhälle.

Feiwel arbetar på FAKULTETEN Lärande och samhälle, jag tror han är ämnesansvarig för någonting på INSTITUTIONEN Kultur språk medier. Presentationen på hemsidan ger inga ledtrådar.

På dagens lärarutbildningar har studenterna läroböcker som en tjugoåring skulle ha kunnat skriva. Här har vi huvudförklaringen till den svenska skolans ras.

Den som menar sig ha förklaringen till skolans kris bör vara noga med detaljer. Nu sällar sig Feiwel till skaran av alarmister som tar chansen att vädra egna käpphästar i turbulensen efter PISA-rapporten. Han är i gott sällskap. Jag försöker distansera mig från de enkla och nostalgiska lösningarna.

(Helena hör naturligtvis inte till den gruppen. Hon är som vanligt konstuktiv och välformulerad.)

Tråkigare är att Feiwel smutskastar utbildningen och sprider myter om kurslitteraturen på sin institution. Vilka kurser menar han? Hur har diskussionerna gått? I vilka sammanhang har professorn gjort sin röst hörd?

Den bittra striden mellan Utbildningsvetenskap och Pedagogik är av begränsat allmänintresse. Som vanligt handlar det om pengar och forskningsbidrag.

Det känns inte som om Feiwel och jag drar åt samma håll.

20131208-093110.jpg