Jag bläddrar i en favoritbok och funderar över det här med stereotypier. Om vi verkligen oroar oss över bildens förhållande till det vi kallar verklighet borde det vara omöjligt att beskriva någonting utan att anklagas för att vara fördomsfull.
Men om vi kommer ihåg att bilden är en representation av konstnärens föreställningar om världen kanske det blir lite lättare.
Bilden av eleven som drömmare?
Till sist – det är bara en bild.
Jag är skeptisk. Alltför nervöst och tillrättalagt. Och tråkiga animationer,
Jag är säker på att barn utvecklar viktiga förmågor genom att utforska världen med sina kroppar. Frågan är om de studenterna kan relatera till de här upplevelserna? Under vilket kursmål ryms sinnlighet? Det är dags att ta det transdisciplinära lustfyllda lärandet till en ny nivå.
Dessutom anar jag ett städproblem.
Den här boken från 1981 ligger övergiven och utrensad i en hög på jobbet. Jag smyger ner den i väskan och tänker att någon försöker säga mig något viktigt.
Den här Facebookgruppen är intressant. Ibland lite väl romantisk – men kraftfull när det gäller frågan om omskärelse av små pojkar.
Ett etiskt dilemma att jobba vidare med. Jag undrar var våra studenter står?
Jag undrar om någon kan sätta ord på de subtila smakskillnaderna mellan kakorna i burken?
Tysta tankar 