Jag är lite besatt (hmmm – kan man vara det?) av amerikansk politik. Bill Maher är en ledande komiker och Trumpkritiker. Det som gör hans show särskilt spännande är viljan att förstå motståndaren och skapa utrymme för dialog. Kanske gick han lite väl långt efter middagen i Vita huset där han vältaligt beskriver presidentens goda sidor? Nästa gäst var Steve Bannon som fick berätta om sin tid i fängelset. Det kändes lite ovant utifrån ett svenskt perspektiv där de flesta tycks lida av beröringsskräck för högerextrema grupper (tills den strategin havererar och de plötsligt dominerar politiken). Se episod 11 på Max!
Ibland kan jag sakna min gamla upprördhet. Idag går jag förbi ett vackert hus på Gråbrödersgatan och får (tar?) ett litet återfall,.
Hur ser vi på de här affischerna som satts upp med dubbelhäftande tejp på elskåp och pelare över staden? Är det inte att smutsa ner MFF:s varumärke och ett plumpt försök att göra Oatly mer rebelliskt? Har MFF godkänt detta?
Jag reagera och skriver till Malmö stad – nej det är fastighetsägares sak att hålla ordning. Jag får en lista på var det är tillåtet att annonsera:
Jag prövar att göra polisanmälan – nej jag är inte målsägare. Möjligtvis arg allmänhet.
Skriver till MFF. Vänlig Chief Commercial Officer & Marketing Director ska undersöka ”process och tillstånd”.
Skriver till Oatly – inget svar. Ringer till Oatly och blir bortkopplad i växeln fyra gånger. En i växeln menar att det måste vara ett privat initiativ. Någon älskar Oatly så mycket att de vill sätta upp affischer på vackra hus? Det låter osannolikt.
Får svar från Oatly:
”
Tack för att du hör av dig!
Ja, posters uthomhus är ett mediaköp som all annan media så vi har låtit sätta upp dem runt staden inför matchen på måndag. Eftersom vi är Malmöbaserade (men tog havredryck ut i världen!) ser vi det såklart som en hyllning till staden och laget. Du kan läsa mer om partnerskapet här om du vill!
Fin fredag och allt gott,
Åsa Community Manager
Jag svarar:
Jo, i vanliga fall brukar ni annonsera på annonstavlor och jag utgår att ni anlitar en vanlig firma för den tjänsten. Men i den senaste kampanjen sitter affischerna uppklistrade på pelare vid triangeln (absolut inte annonsplats), vacker fasad Gråbrödersgatan på privat hus (absolut inte legalt eller trevligt).
Så min fråga är alltså vilka riktlinjer ni ger till de företag ni anlitat för att sätta upp affischerna?
Är ni medvetna om riskerna för Bad Will när ni annonserar olagligt? Det skulle kunna påverka relationen till laget och staden. (Och konsumenterna)
Oatly svarar:
Möjligt att vi inte gjort det just i Malmö tidigare men annars är det ganska vanligt att köra denna typ av utomhusreklam – det vill säga vi är varken de första eller de sista som har affischering på stan. Men enligt våra riktlinjer ska inga affischer sättas upp på t ex statliga byggnader/kontor, butiker, gallerier osv.
Tack för att du påpekar fasaden på Gråbrödersgatan, ska se till att ta det vidare.
Jag svarar:
Ok – jag är väl bekant med att det finns en tradition av olaglig annonsering. Men då brukar det gälla konsertarrangörer i samhällets utmarker – ni är ju ett företag som borde ha råd att följa de riktlinjer som kommunen har satt upp. Vilken är er samarbetspartner när det gäller uppklistrandet? Vet de om vilka risker de tar?
Malmö FF reagerar (försiktigt)
Hej Mats.
Instruktionerna från Oatly till mediabolaget som sätter upp posters fått, är att enbart affischera på:locations such as hoardings, construction barricades, lamp posts , etc.
och undvika:
public buildings, government offices / locations, sensitive areas / locations, galleries / small businesses…anywhere that is going to potentially cause Oatly or MFF to be viewed in a negative manner.
Vad jag kan se av bilden nedan så sitter dessa posters faktiskt fel då de sitter på publik byggnad. Det ska inte upprepas och vi har nu påpekat detta.
Jag kanske överreagerar men har svårt att smälta talet om en hyllning till staden. Det är möjligt att Oatly gärna vill framställa sig som lite farliga och väljer att lägga sig på gränsen till det lagliga. Men det är pinsamt att de inte vill ta ansvar för de vaga instruktioner som underleverantörerna fått. Jag hade gärna sett att ansvaret för lagbrotten prövades juridiskt.
P.S. Ordet Hoardings tycks ha många betydelser. Jag hoppas att underleverantören har koll på dessa.
P.S.S. Jag tror dessutom att det går att tolka “public building” på olika sätt.
Uppdatering 7/4
Hej igen Mats,
det är vi som sätter riktlinjerna. Denna typ av affischering brukar inte bli så långvarig, men vi har återkopplat till vår samarbetspartner för att tydliggöra vad som gäller (t ex att undvika privata husfasader, som du gav ett exempel på).
Allt gott,
Åsa Community Manager
—————————-
Det finns en oemotståndlig logik i nedskräpning – den inbjuder till efterföljd.
Det är en gammal sanning att om man den första fjärilen man ser är en citronfjäril – då blir det en fin sommar. Se filmbevis!
Den första blåsippan signalerar en friare klädkod – se bildbevis
Vi plockar ramslök och googlar recept. Det finns regler (se bild och vi håller oss naturligtvis UTANFÖR naturreservaten.
Vi skogsbadar – se bild – och blir märkbart yngre
Mytiska varelser befolkar naturreservatet och är särskilt vanliga vid dubbeleken (se bild)
Vi har städat garaget
Den bitande ostanvinden har slutat blåsa och vi vågar sticka ut näsan.
Jag sätter på sommardäck hos Lars-Åke i Frörum.
Jag höll på att glömma det viktigaste. Efter att ha lullat mellan containrarna på återvinningsstationen Måsalycke sprider sig det stora lugnet i kroppen.
När Johan Eckman bjöd in mig för att spela in ett podcastavsnitt om “Män i förskolan” var det med blandade känslor jag tackade ja. Det är 50 år sedan jag gjorde min förpraktik inför den då tvååriga förskollärarutbildningen och ibland undrar jag om någonting har förändrats sedan 70-talet. Det är ungefär samma låga söktal och deprimerande avbrottsstatistik – samma motstridiga förväntningar på att män ska tillföra någon form av mystisk pedagogisk kvalitet utan att samtidigt leva upp till den traditionella och förhatliga maskuliniteten.
När jag lyssnar på samtalet hör jag hur vi famlar efter förklaringar till att en del män faktiskt lyckas ta sig igenom utbildningen och etablera sig i yrket på sina egna villkor. Vi diskuterar anpassningens pris och vad som krävs för att hitta rätt. Anders Wiking argumenterar övertygande för profilering, jag håller med men önskar ibland att män ska vara något annat än färgklickar. Vi ska inte behöva vara spännande spetskompetenser för att motivera vår existens. Min poäng är att det krävs en viss kritisk massa för att de enstaka männen ska slippa representera sitt kön. Först då kommer det att finnas utrymme för verklig mångfald.
Jag hoppas att det här samtalet kan inspirera manliga pedagoger att starta (och hålla liv i) nätverk. Förskolan är en underbar, men lite underlig och hotfull värld. De flesta män behöver nog träna sig på att både ge och ta emot stöd av kollegor. I samtalet påstår jag att det är “omanligt” att prata om känslor – jag har gärna fel.
Länk till text som jag skrev för Pedagogiska magasinet 2012 – har något hänt?
Jag är djupt skakad av SVT och Dan Josefssons serie Det svenska styckmordet. I det senaste avsnittet beskrivs hur de psykiatriska experterna gör tvärsäkra påståenden utifrån mammans vittnesmål – utan att ha lyssnat på bandinspelningarna av barnet. Nu skriver Frank Lindblad en text i DN som förstärker min bild av akademisk arrogans. Han tycks helt obekymrad om det konkreta fallet och vill hellre diskutera allmänna metodiska möjligheter med barns förträngda minnen i andra fall.
Ett gammalt knep är att dela upp en bild i nio rutor (3*3) och försöka placera motiven i skärningspunkterna. Idag gick det bra. Korna var ovanligt samarbetsvilliga.
Tysta tankar 