Jag läser Oline Stigs recension av filmen Isabelle och blir nyfiken:
Jag brukar vara en smula avvaktande.
Porslinsfigurer är antagligen spännande för samlare – och etnologer.
Avdelningen för leksaker och spel erbjuder en del godbitar.
Den här boken handlar om maktkamperna inom Ny Demokrati på 90-talet. Jag diskuterar om erfarenheterna är överförbara med en representant för Feministiskt initiativ i Simrishamn. Vi kommer överens om att det kan vara ett känsligt ämne.
Jag minns annonserna för Magnusorgeln. Det måste vara ett av historiens värsta instrument.
Fälttelefonen verkar ha varit en militär föregångare till mobilen?
Jag får en tung rockring i present. Här ska rockas.
Vi går en runda och inspekterar förberedelserna.
På Stortorget brakar kräftkalaset igång här i morgon. Det är inte min grej.
Posthusplatsen ser mer inbjudande ut i år.
En igloo av kylväskor. Jag är kär .
Stockar är bra att ha.
Blå båten har flyttat och fått nya ägare. Programmet ser spännande ut.
Omslaget till årets festivaltidning är tagen från 30 meters höjd. Så högt upp var inte jag.
På gågatan sänker sig mörkret och valet rycker närmre. När Malmöfestivalen startade för mer än 30 år sedan var det många som tyckte det var ett “sossejippo”. Idag är festivalen en folkkär institution.
En gång om året ser jag Malmö FF. Det brukar inte gå så bra för laget.
Örebro leder med 0-2 i paus. Det känns inte som om vi har mycket att hämta i Champions league.
Småkillarna ger inte upp hoppet.
Kvällssolen smeker den norra läktaren. Det är ett fantastisk stadium.
Malmö vinner med 3-2 och alla är glada. Spelet övertygar inte.
Mina arbetskamrater känner inte igen låten. Det känns tungt att bära upp refrängen ensam.