Jag försöker beskriva pedagogiska handlingar men ramlar ofta ner i de traditionella kategorierna undervisning och eget utforskande.
Det som händer mellan fadern och sonen har jag inga bra ord för. Än. Men jag vet att det är oerhört viktigt och ganska sällsynt i förskola/skola.
Missa inte den spännande upplösningen.
De är högljudda och kämpar i motvinden för att ta sig ner mot varmare trakter. Jag vinkar och hukar i en solig lähörna.
Frågan är väl HUR MYCKET SMARTARE stockholmarna egentligen är?
Diskussion om kvalitet går vidare. Vad är det för lärare vi utbildar?
Alla vägar bär till Sjöbo. BilBengtssons parkering – the hollow land.
Vi passerar Lövestad med solen i backspegeln.
Söder om Fågeltofta ökar dramatiken.
Vid Kronovall mörknar det i bokskogen
Fälten öppnar vid Attusa.
Över Tåghusa sticker det upp en liten regnbåge.
Till sist går solen ner över Lerbergstorp.
Det är sympatiskt när personalen försöker förstå hur förälrar ser på sina barn. I Australien beskrev en fader sin dotter (11 månader) så här:
