Ibland oroar jag mig över att de förskollärare vi utbildar har en begränsad repertoar. Arvet efter Alice Tegnér och Astrid Lindgren vårdas ömt. Vem står upp för Lennart Hellsings absurda och poetiska sånger?
Idag har jag gjort musikfilmer med blivande förskollärare.
Jag gillar det lilla nyhetsinslaget om SKL:s nätverk och det verkar vara trevliga killar i Eskilstunas förskolor. Samtidigt är jag lite trött på talet om att “locka”. Det borde räcka med att informera om yrkets fördelar och att ha strategier för att möta de motrörelser som finns på olika plan.
Det viktigaste är att männen inte tvingas agera förebilder – varken som “den nye mjuke mannen” eller “den traditionella maskuliniteten”.
Det är en nästan parodiskt övertydlig symbolik. Byar evakueras när Mannen rasar.
Ingen vet vad som händer när maskuliniteten imploderar, men allmänheten varnas och uppmanas att iaktta största försiktighet.
Jag googlar på Maskulinitetens död och hamnar hos Magnus Linton.
Ibland tänker jag att förskolan skulle varit en bättre plats utan alla dessa ambitiösa pedagoger och läroplaner.
Sedan fortsätter jag att arbeta som vanligt – en enkel tjänare i didaktikens tempel.
Jag tror det vara någon form av arbetsmarknadsdag på min Orkanen idag. Cyklar gör mig alltid glad.
Vilka utvecklingspsykologiska teorier aktualiseras här?
http://www.sydsvenskan.se/inpa-livet/barns-pillande-en-onamnbar-sjalvklarhet/
Och här:
http://www.sydsvenskan.se/inpa-livet/nya-ord-behovs-for-att-hava-tabu/
Ibland funderar jag över sådant som våra studenter inte möter under sin utbildning.
…i Borås tidning om den “kravlösa lärarutbildningen”.
För vår metaforiska apa – som endast kryssar i svarsalternativ A på högskoleprovet – räcker det inte bara med ett högskoleprov för att uppfylla kraven för utbildningen. Vår apa måste ha klarat sig igenom grundskolan, kommit in på gymnasiet, läst vissa specifika kurser och gått ut med ett komplett gymnasiebetyg. Annars uppfyller inte vår apa kraven för utbildningen.
Snyggt Fredrik Ernstsson!
Långläsning om Joni Mitchell.
OK – jag menar att Blue är ett helt fantastiskt album. Omistligt underbart.
Tysta tankar 