Efter Pedagogiska magasinet

Jag blev besviken på att Lärarförbundet la ner Pedagogiska magasinet. Nu har jag fått hjälp att hitta texter som jag publicerat där och är lite gladare.

Från: Mats Olsson <mats.olsson@mau.se>
Datum: onsdag 25 november 2020 16:45
Till: Redaktionen Läraren <redaktionen@lararen.se>
Ämne: Re: Artiklar från Pedagogiska magasinet?

Tack! 

Jag hittade några texter som jag gärna refererar till 

http://www.lararnasnyheter.se/pedagogiska-magasinet/2012/02/22/hur-fri-r-fria-leken

Ny länk: 

https://www.lararen.se/nyheter/ny-kategori/hur-fri-ar-den-fria-leken

0ch denna:

http://pedagogiskamagasinet.se/sa-skrams-mannen-bort-fran-forskolan/

Ny länk: 

https://www.lararen.se/forskolan/annat/sa-skrams-mannen-bort-fran-forskolan

Och framförallt denna skulle jag gärna vilja se återpublicerad. Frågan om män i förskolan har ju inte blivit mindre aktuell!

http://www.lararnasnyheter.se/pedagogiska-magasinet/2012/05/01/vilken-konsroll-spelar-man-forskolan

Ny länk:

https://www.lararen.se/forskolan/forskning/vilken-konsroll-spelar-man-i-forskolan

Det saknas inte goda råd

Vart tog artiklarna från Lärarförbundets tidningar vägen?

Jag är osäker på om Lärarförbundet och tidningen Lärarens chefredaktör har räknat på vad det här kostar i form av uteblivna reklamintäkter ochlägre sidrankning. Det känns som beslutet handlar mer om prestige och att tvätta bort en historia då Lärarförbundet var en seriös aktör inom pedagogik och samhällsdebatt.

I förvirringens tid

Att hämta kraft i det privata

Jag försöker formulera något viktigt. Det handlar om pedagogik – eller att försöka undvika den pedagogiska dimensionen i tillvaron. Under 17 år arbetade jag på universitet som lärarutbildare. Det mesta handlade om bedömning och betyg. Många studenter fick höra att det viktigaste var att ha ett tydligt syfte och att kunna knyta planeringen till läroplanens mål. Särskilt fint var det att göra något på ett “professionellt” sätt och att till varje pris undvika det privata.

Jag förstår tanken på att det finns mål i skolan och jag ser pedagoger som tror att vägen till högre status för yrket går genom att renodla det som kallas undervisning. Frågan är vad vi missar när vi fokuserar på effektivitet och måluppfyllelse?

I jul har jag levt nära våra två barnbarn. Det är fantastiskt att se dem utvecklas och jag vill verkligen inte vara pedagog i den här relationen. Samtidigt finns det något kittlande i att pröva vilka böcker som känns bra att läsa. Jag hittar den här skatten från min barndom och inser att de här bilderna finns i mitt kroppsminne.

Pojken som hittar en nyckel och prövar den i olika nyckelhål där det bor konstiga djur är fortfarande magisk.

Jag funderar på om det är möjligt att skapa ett alternativt lärarideal som inte är en “roll” utan något mer privat. Min tes är att de som kan ta stöd i sina erfarenheter har ett kapital som hjälper dem när verksamheten blir komplicerad och styrdokumenten korsar varandra.

Jag är väldigt förtjust i midsommardans

Den här lilla enkäten gjorde jag i en Facebookgrupp som heter förskolan.se. I bästa fall kan den fungera som påminnelse över hur en tradition kan se ut.

Så här skrev jag:

“Jag är ganska romantisk och har ett passionerat förhållande till de här sångerna/danserna.

När våra barn var små var vi på en av de där klassiska skärgårdsöarna och jag såg verkligen fram emot att de skulle få vara med om ett RIKTIGT svenskt midsommarfirande.

Döm om min besvikelse när det stod en lapp i affären med texten:

“Midsommarfesten är i år inställd PGA att ingen kunde leda dansen”

Kanske är det vi förskollärare som ska ta steget fram och styra upp det hela? Vi kan ju det där med ledarskap och kommunikation!”