En sedelärande historia

Jag är mycket nyfiken på hur Twitter fungerar för myndigheter och företag. Antagligen är det strängt reglerat vilken typ av budskap som ska kommuniceras och det finns ringa utrymme för det personliga tilltalet (som jag menar är Twitters egentliga charm).

Om man dessutom är en myndighet som ska granska andra är misstag extra känsligt – och roligt för oss andra.

Som tur är kom den här dementin snabbt och misstaget lär inte sätta några djupa spår i Inspektionens anseende. Däremot föreställer jag mig att andra myndigheter kan använda det i sin internutbildning för informatörer.

Frågan är om det var ett tekniskt misstag (oj – jag råkade vara inloggad på fel konto???) eller om det faktiskt var en tjänsteman som ville sprida tidningsartikeln?

Va?

Jag har förvånats över att de flesta medier prioriterat oron för anti-islamska reaktioner efter attentatet i Paris. Det vore bättre om de fokuserade på verkliga händelser och undviker moraliserande spekulationer.

Så tänkte jag INNAN det här inslaget från Aktuellt som sändes tre timmar efter gisslandramats upplösning.

Nu vill jag att någon ber om ursäkt för att tokstollan från Le Figaro släpptes fram i direktsändning.

2015/01/img_0016.png

Twitter är bra – snabba förtydliganden;

https://twitter.com/lenalutaud/status/553676005223968769

Ibland noterar jag enbart

Jaha. Den här sången har jag ingen åsikt om.

Borde jag ha det?

2015/01/img_0012.png

Det kanske är lika bra att vänja sig?

Dagens citat

Så här års duggar examinationerna tätt. Studenterna underordnar sig villigt och vi arbetar vidare i utbildningsfabriken.

Ibland tänker jag att undervisning skulle kunna vara annorlunda.

2015/01/img_0010.png

Eller hur det nu var…

2015/01/img_0015.png