Jag bläddrar försiktigt i en ny bok skriven av 23 professorer med anknytning till förskolan. Det är ett imponerande fredsprojekt att knyta samman olika högskolekulturer och forskningstraditioner i en lärobok.
Är det bara jag som tycker att den pompösa titeln gränsar till det tautologiska?
Kanske mer pleonasm?
Det känns riskabelt att kritisera innehållet när så många namnkunniga personer medverkar och garanterar den akademiska kvaliteten.
Jag gillar omslagsbilden!
Nej så enkelt är det inte. Högskolestudier är inte lösningen på samhällets problem. Men bilden sätter igång tankarna. Vad händer när ett land faller isär?
Det här programmet kommer att prägla bilden av Malmö. En flat polis som säger att rabbinen är “väldigt självmarkerande” och en vänsterpolitiker som hänvisar till handlingsplaner – jag vrider mig i soffan.
På Twitter menar många att det är skolans fel och att vi måste satsa mer på värdegrunden. Ibland tror jag att omvärlden överskattar skolans makt över tanken.
En nyhetsrapportering som väcker frågor.
Varför namnges den anklagade kvinnan?
Barnskötare? Dagisfröken?
Jag tänker på den manlige student som välkomnade videoövervakning:
– Det är ett sätt att skydda sig mot ogrundade anklagelser.
Uppdatering
The Pasco County Sheriff’s Office reports 49-year-old Linda Klemm was supervising children Saturday at Kids Stop-N-Play in Holiday when surveillance video captured Klemm kicking the top of a sleeping child’s head and then dragging the bottom of her foot across the left side of the child’s face. About 10 minutes later, after the child falls back asleep, Klemm is seen forcefully kicking the child.
Det låter inte som en förskola (eller “dagis”) och jag tvivlar på att Linda är “barnskötare”.
Vi diskuterar om den här bilden är genuspolitiskt acceptabel? Alla åsikter välkomnas.
I våra studenters böcker beskrivs ofta barn som kompetenta. Det tycks ofta vara någon form av slagord och jag ser starka tendenser som pekar åt rakt motsatt håll.
Se filmen om ett starkt barn!
Vi talar ofta om leken och samlärandets betydelse. Den här filmen tror jag går att använda som diskussionsunderlag för att förstå läroplanen.
Vad innebär det att skapa förutsättningar?
Jag läser Lina Thomsgård i AB och nickar instämmande:
Hur ligger det egentligen till? Denne Rapoports regler lyder, lite fritt översatt av mig:
Du ska först försöka återge din motståndares ståndpunkt så tydligt och rättvist att denne känner ”Tack, så där önskar jag att jag hade uttryckt mig”. Alltså, inga karikatyrer av typen ”så du tycker att ALLA kvinnor är …” för det gör den du diskuterar med givetvis inte och ni kommer båda att framstå som puckon.
Du ska ta upp de bitar där du och din motståndare är överens, de specifika hellre än generella.
Du ska belysa varenda poäng och grej du lärt dig av din motståndare.
Då och bara då har du rätten att kritisera eller säga emot.
Mitt nyårslöfte är: Bråka aldrig med okända personer på nätet.
Jag tror det är ett bra sätt att förlänga livet.
Kanske har jag en framtid som livsstilscoach?
Tysta tankar 