Jag besöker studenter och hamnar i ett fascinerande samtal med ett gäng fyraåringar om detaljer i Star wars. Det tycks inte finnas några gränser för deras intresse. I bakgrunden anar jag entusiastiska fäder som uppmuntrar barnen att gräva vidare i mytologin.
Länk till Uppdrag granskning.
Jag arbetade på en förskola med fantastiskt god mat. Varje dag var en fest och jag förundras fortfarande över vilka maträtter Christian trollade fram.
Därför gör det extra ont att lyssna på vittnesmålen om usel mat och giriga ägare. Kommunen i Nacka tycks inte ha förstått sitt tillsynsansvar.
Det känns som om värdet av de här besöken urholkas om vi skapar dubbla system.
Tur att jag inte har anlag för bitterhet och cynism.
– Jag fick lite tid över under föräldraledigheten och tänkte att den här dräkten kunde vara en kul grej.
Tack för tipset Jonas – i en tid då partiledarna slår knut på sig för att verka ansvarsfulla lutar jag mig mot mina verkliga auktoriteter.
…och är angelägen om att inte bagatellisera övergrepp mot barn.
Men den här texten från i onsdags innehåller några tveksamheter.
Först rubriken “misstänkt barnvåldtäkt” utreds. Språkligt sett är det kanske möjligt att se “misstänkt” som synonym med “påstådd” men för de flesta av oss är det nog så att utredaren ska undersöka något som har hänt och klarlägga detaljer – hur gick det till. Men inom juridiken är det kanske möjligt att utreda något som kanske inte har ägt rum?
I ingressen klargörs det detaljerat för vad åklagaren misstänker den utpekade för. I dagens artikel är tonen helt annorlunda.
Vi kan ju spekulera i betydelsen av det lilla ordet “än”, men här tycks finnas en uppriktig vilja att inte gå händelserna i förväg.
Åklagaren intar en mycket försiktig hållning:
Om det som beskrivits inte alls hänt är det ju fruktansvärt för den som är utpekad, säger Helena Lundström.
Jag skakar av mig influensan och trotsar de friska vindarna tillsammans med ett hundratal medvandrare. För mig som är uppvuxen med taktfasta demonstrationer i raka led (fyra och fyra, håll avståndet) känns det befriande att vara del av något väldigt anspråkslöst och samtidigt viktigt.
Vi är en brokig samling. Ingen klädkod och inga paroller att bråka om.
Vi närmar oss Stortorget. Polisen har lyckats förflytta Hammarbyfansen till närliggande krogar. Vandrarna ställer upp sig på trappan bakom en text till stöd för den misshandlade Showan. Jag fotograferar pressen som fotograferar oss.
Det lär inte bli svårt att hitta bilder tagna ur det motsatta perspektivet.
Men jag kan höra debatten om sociala medier och kommunala informationspolicies.
I mitt feberdimmiga tillstånd överlåter jag alla analyser till läsaren.
Tysta tankar 