I grunden är jag politiskt intresserad och sympatiserar i djupet av mitt hjärta med vänsterns vision om en rättvisare värld. Men i den här frågan har Carl Rudbeck goda argument för individuella lösningar.
Ska tvättstugor och andra kollektiva inrättningar fungera måste de drivas med en närmast militär disciplin som krävs inom just det militära men som faktiskt inte är särskilt trevlig inom det civila samhället.
Det är föga förvånande att socialism och kollektivism har misslyckats när man försökt att införa dem i lite större skala. När inte ens en liten och vanligen ganska homogen grupp människor i ett flerfamiljshus kan komma överens i liten kollektiv inrättning, hur ska vi då kunna göra det i stora sammanhang med mera heterogena grupper? Det nedslående svaret tycks vara: det kan vi inte. Det finns alltid sådana som förstör för andra och som struntar i regler. De tvingar de laglydiga att antingen svälja förtreten och förstöra sin nattsömn eller att själva bli otrevliga och framstå som aggressiva. För det är ju vanligen den förfördelade som inleder fientligheterna.
Kontrafaktisk historieskrivning är ett osäkert och spekulativt område, men om Lenin hade tvingats att använda den svenska tvättstugan hade han kanske tänkt sig för innan han började kollektivisera sitt arma land.
Jag vågar inte tänka på hur mitt liv som småbarnsförälder hade varit utan egen tvättmaskin.
Tysta tankar 