Antisemitismen i Malmö

2015/01/img_0077.png

Länk

Det här programmet kommer att prägla bilden av Malmö. En flat polis som säger att rabbinen är “väldigt självmarkerande” och en vänsterpolitiker som hänvisar till handlingsplaner – jag vrider mig i soffan.

På Twitter menar många att det är skolans fel och att vi måste satsa mer på värdegrunden. Ibland tror jag att omvärlden överskattar skolans makt över tanken.

Kvinnlig förövare?

2015/01/img_0076.png

En nyhetsrapportering som väcker frågor.
Varför namnges den anklagade kvinnan?
Barnskötare? Dagisfröken?

Jag tänker på den manlige student som välkomnade videoövervakning:
– Det är ett sätt att skydda sig mot ogrundade anklagelser.

Uppdatering

Foxnews

The Pasco County Sheriff’s Office reports 49-year-old Linda Klemm was supervising children Saturday at Kids Stop-N-Play in Holiday when surveillance video captured Klemm kicking the top of a sleeping child’s head and then dragging the bottom of her foot across the left side of the child’s face. About 10 minutes later, after the child falls back asleep, Klemm is seen forcefully kicking the child.

Det låter inte som en förskola (eller “dagis”) och jag tvivlar på att Linda är “barnskötare”.

Att göra nätet till en vänligare plats

Jag läser Lina Thomsgård i AB och nickar instämmande:

Hur ligger det egentligen till? Denne Rapoports ­regler lyder, lite fritt översatt av mig:
Du ska först försöka återge din motståndares ståndpunkt så tydligt och rättvist att denne känner ”Tack, så där önskar jag att jag hade uttryckt mig”. Alltså, inga karikatyrer av typen ”så du tycker att ALLA kvinnor är …” för det gör den du diskuterar med givetvis inte och ni kommer båda att framstå som puckon.
Du ska ta upp de bitar där du och din motståndare är överens, de specifika hellre än generella.
Du ska belysa varenda ­poäng och grej du lärt dig av din motståndare.
Då och bara då har du rätten att kritisera eller säga emot.

Mitt nyårslöfte är: Bråka aldrig med okända personer på nätet.

Jag tror det är ett bra sätt att förlänga livet.

2015/01/img_9619.jpg

Kanske har jag en framtid som livsstilscoach?

Jämför tonen i artiklarna

Länk 1

2015/01/img_0070.png

Texten är svårslaget alarmistisk och det vilar en lätt undergångsstämning över det hela. Tsunamivarning och krisgrupper i kyrkan.

Länk 2

2015/01/img_0071.png

De börjar bli många nu – männen som anklagats på lösa grunder. Kanske borde de träffas och jämföra sina erfarenheter?

De där manliga genierna…

Vetenskapsradion refererar till en studie som beskriver hur männen förväntas vara briljanta inom akademin – medan kvinnorna tar sig fram genom hårt arbete.

Hur påverkar de här föreställningarna oss? Hur återskapas de inom populärkulturen?

Länk

Jag är nyfiken på i vilken mån de här tankarna sipprar ner i åldrarna och är vagt attraherad av myten om geniet – en person som glider in och bara lyckas. Utan ansträngning. Alla vill vara Zlatan inom sitt eget fält.

Fast det är ett ansträngande ideal. De flesta av oss måste nog lägga ner en del arbete för att lyckas. Det lär gälla både pojkar och flickor.

Well fame costs…

På ett ytligt plan kanske det är rimligt att ifrågasätta om skolan erbjuder tillräckligt kraftfulla belöningar/bestraffningar för att disciplinera de besvärliga barnen (pojkarna). Samtidigt känns det deprimerande att enbart analysera företeelsen utifrån yttre motivation – vilket innehåll skulle kunna lyfta diskussionen till att handla om mening?

En skola där barnen kämpar för att erövra kunskap av nyfikenhet och övertygelse. Vilket parti driver den linjen i skoldebatten?

Tack för tipset Katharina!