Kulturradion vill att Lennart Hellsing ska få Astrid Lindgrenpriset.
Jag menar ALMA-priset.
Det vill jag också!
Kulturradion vill att Lennart Hellsing ska få Astrid Lindgrenpriset.
Jag menar ALMA-priset.
Det vill jag också!
Rasmus Willig skriver i Sydsvenskan om en intressant tendens i tiden:
Allt fokus läggs på det positiva. Tanken är att framgångsrika prestationer ska älskas så att de förökar sig, medan det som inte fungerar ska negligeras.
De som inte gillar bekräftelseideologin ser den som en form av det George Orwell kallade New Speak som utmärks av att det inte lämnar utrymme för en enda kättersk tanke och täpper till allt utrymme för att människor fritt ska kunna kritisera det de ogillar.
Sedan lyssnar jag på Kaliber om kulturen inom polisen och plötsligt blir frågan djupt allvarlig.
Jag missade debatten i Lund. Den lär ha varit bra.
Fredrik och jag växte upp i samma kvarter och hans barndom tangerar min. Kanske är det därför som jag upplever de insinuanta påhoppen från stockholmsliberaler som särskilt obehagliga.
Jag är full av beundran inför Susanne Ljungs förmåga att utvinna nya vinklar på fenomenet mode. I veckans avsnitt av Stil möter vi Charles Revson och historien bakom Revlon. Annonserna lär ha varit stilbildande:
I en intervju möter vi en kvinnlig copywriter som beskriver skillnaden mellan att skriva för svensk och utländsk marknad:
– I andra länder kan en prins rida in i badrummet och vilja gifta sig med en kvinna som målar naglarna. De svenska kunderna är mer rationella och vill veta exakt vad de har för nytta av produkten.
Jag misstänker att det mer handlar om uppblåst självbild än verkligt kritiskt tänkande.
Efter #hairriot kanske det är dags för ett litet #sminkriot ?
Jag är fascinerad över hur den trevlige och intelligente Steven Pinker lyckas charma Skavlan och gäster – trots att Pinker är minst lika mycket biologist som den ökände John Gray. Men det var ett trevligt program och jag är glad över att slippa de värsta konfrontationerna.
Få discipliner har sämre rykte än frenologin. Forskare som idag vill mäta hjärnan och placera ut aktiviteter i olika delar har antagligen svårt att få bidrag. Det historiska arvet förskräcker och även försiktiga anhängare av lärstilar riskerar att ställas till ansvar för en teori som betonar hjärnans biologi och statiska uppbyggnad. Idag vet vi att det är mer komplicerat.
Spännande bilder producerades på 1800-talet och det är lätt att förstå lockelsen i att dela upp hjärnan i fack. Jag anar att en del forskare såg arbetet som en parallell till kolonialiseringen av Afrika och kartorna är förbluffande lika. Genom att beskriva något kan vi kontrollera det.
Läs mer. ” My favorite quack-science”
Samtidigt är lockelsen stor och nya kolonialiseringsförsök pågår:
Jag hade egentligen tänkt göra en koppling till den myndighet som tror sig kunna skapa kvalitet genom att inspektera skolor och förskolor. Det blev lite långsökt.
För några år sedan kritiserade jag Maries bok Manlighet i fokus och menade att den hade ett ensidigt problemfokus på män i förskolan. På den tiden var jag ganska arg och besviken på ett vetenskapssamsamhälle som hade begravt frågan om män i förskolan under ett berg av kritisk maskulinitetsforskning.
Nu finns en annan öppenhet och jag rekommenderar Marie Nordbergs text i tidningen Förskolan.
Jag ser ett utrymme för en en diskussion om män i förskolan som inte utgår från ett misstänsamt perspektiv.
Det finns ett företag som heter Tänk om. De lever på att sprida 1:1-konceptet och är nära knutna till Apples produkter. Så här presenterar Hans Renman sin syn på akademin. Länk
Skolans värld är av hävd ett akademikerreservat. Universitetsutbildad personal lär ut kunskaper som kommer från universiteten, med metoder hämtade från universitetet och akademisk forskning och inte sällan också med det yttersta syftet att också förbereda eleverna för universitetet.
I artikeln försvarar han varför skolor bör satsa på datorer, trots att det inte finns svensk forskning som bevisar den betygsmässiga nyttan.
Det är en mycket retorisk text och man behöver inte vara överkänslig för att känna sektvibrationer. Men jag håller med honom. Akademin förstår inte vad som händer och äger inte redskapen att analysera processerna.
Tyvärr.
Många är misstänksamma mot ovetenskapliga skolfrälsare och jag misstänker att Helena slipar på ett inlägg?
Jag hade inte väntat mig ett så här kraftfullt inlägg i debatten om skilsmässor positiva sidor. Inte från det hållet.
Jag tycker ofta att undervisning på högskolan är ett ganska ensamt jobb. Idag har Mikael Björk och jag haft en heldag tillsammans och livet är plötsligt mycket ljusare.
Missa inte föreläsningen om undervisningens dramaturgi. Det lär komma fler filmer från det hållet.