Råd till föräldrar (och lärare)

Jag brukar undvika alla förnumstiga råd. Idag gör jag ett undantag.
Länk

A child zooms around the house, arms outstretched and head held high. “Mama, I can fly!” he yells with glee. “Be careful, you can’t really fly and I’m worried you will get hurt.” His smile fades. It’s true. He can’t fly.

Or….

A child zooms around the playground, arms outstretched and head held high. “Mama, I can fly!” he yells with glee. “I believe you can fly! You’re having so much fun!” He laughs and zooms a little louder, a little prouder, a little higher. He finds glory in his imagination, feels the surge of joy in his heart and the wind rushing though his hair. “Tell me more about it!” the mother asks and the boy has the opportunity to weave a story and share a moment with his mother. He takes it further, turns into a bird that flies higher than a mountain top.

I believe you can fly.

Be careful. Don’t climb too high. Don’t jump off of that. Don’t get to close. Don’t move too fast. Don’t go so slow. Don’t put that in your mouth. Don’t pick that up. Don’t put that down. Don’t swing on that. Don’t go too deep. Don’t slide down that. Don’t. Don’t. Don’t. Be Careful. You can’t really fly.

Kanske är det på denna nivån som verklig kvalitet uppstår. På lång sikt handlar livet om att våga.

20121110-091615.jpg

Sedan läser jag Karin Thunbergs krönika i Svd och känner mig väldigt klok.

Mina vfu-studenter tycker jag är jobbig

De vill diskutera metoder – jag vill prata kunskapsteori.

Antagligen ligger de mer i fas med den nya läroplanen.

20121109-184625.jpg

Det är gentagelserna som gör livet så obehagligt

Rapport återger en undersökning som beskriver att pojkar halkar efter i skolan. Särskilt tydligt är mönstret bland de som har lågutbildade föräldrar och/eller utländsk bakgrund.

Länk

Anna Ekström oroar sig för låga förväntningar på en kollektiv nivå och vill erbjuda stöd på en individuell nivå. Der är fortfarande inte möjligt att se skolan som en del av problemet.

I Rapport förespråkar Sabuni katederundervisning och Romson efterlyser resurser.

Här har vi varit förut.

De underliggande normerna

Sydsvenskan skriver om kvinnor som arbetar inom försvaret:

Trots att lumpen öppnades upp för kvinnor på 1980-talet är försvaret fortfarande väldigt mansdominerat. Bland högre befäl finns bara män och bland anställda (yrkesofficerare, specialistofficerare och andra icke civila) är enbart sex procent kvinnor.

– Det finns säkert kvinnor som trivs inom försvaret. Men det första man kan säga är att de inte varit självskrivna inom försvarsmakten. Bara att komma in i den organisationen som kvinna är en utmaning i sig. Försvaret är en organisation som bär kraftiga normer, säger Annica Kronsell, professor i statsvetenskap på Lunds universitet.

Hon har skrivit boken ”Making gender, making war – violence, military and peacekeeping practices”, tillsammans med Erika Svedberg på Malmö högskola.

– Ansvaret att försvara nationen har lagts på mannen. Så fort en kvinna kommer in i den världen så utmanas den ordningen. I mina studier har jag sett att kvinnor i försvaret hela tiden måste balansera mellan olika förväntningar. De ska inte vara för kvinnliga, inte för svaga, men inte heller manliga för det antyder att de är lesbiska eller bättre än killarna.

Jag ser paralleller till de svårigheter som möter män inom traditionella kvinnoyrken.

20121106-070907.jpg