Jag går inte ofta på teatern. Kanske handlar det om en rädsla för att bli besviken. Kristian Lundberg har skrivit en spänande text som förvaltas väl.
Klasshat?
Jag går inte ofta på teatern. Kanske handlar det om en rädsla för att bli besviken. Kristian Lundberg har skrivit en spänande text som förvaltas väl.
Klasshat?
Carin Jämtin har varit i Malmö och studerat samarbetet mellan Kroksbäcks- och Linnéskolan.
Framgångssagan har en mörk baksida.
Linnéskolans inslag av Kroksbäckselever lockade Limhamnsföräldrar som ville ha sina barn i en blandad skola, säger Johan Revemark.
– Våra föräldrar som bor i Limhamn valde Linnéskolan för att de visste att vi blandar elever, de ville vara med på det tåget. Det är så ett framtida samhälle ser ut i Malmö.
Men det var också oväntat många föräldrar som valde bort Linnéskolan. Skolledarna hade trott att 68 elever från Geijersskolan skulle börja årskurs sex på Linnéskolan hösten 2007, men av dem valde 60 andra skolor. Många sökte sig till den nya friskolan Sveaskolan.
Forskarnas jubel och föräldrarnas misstro – jag får inte ihop det.
Jag läser Anne-Marie Körlings inspirerande bok och avlägger ett tyst löfte till mig själv. Varje gång jag möter studenter ska jag läsa något. Högt.
I morgon blir det När Fan flådde smeden av Ulf Palmenfeldt med bilder av Gunna Grähs. Den boken har jag saknat och ser fram emot att höra vad studenterna tycker om de mustiga historierna.
Frågan är om studenterna fattar referenserna bättre än jag gör? Lucy show var kul på 60-talet.
Eller så kör vi den säkra linjen: “det är bara en film…”
Jens Liljestrand skriver bra i Sydsvenskan om den obehagliga förändringen som inträffar i SD-filmen när de tre männen ikläder sig rollen som ansvarsfulla medborgare:
Ändå skulle jag så innerligt vilja tro att Expressens avslöjande får fler av oss – ja, oss – att reflektera över frågor om identitet, makt och privilegier. En bra början vore att konstatera att det som sägs på filmen är sant: Alla är rädda för oss.
Jag förstår poängen men önskar att han valt en mindre retorisk form. Vem är “alla”? Vem är “oss”?
I mötet med myndighet finns alltid en dimension av maktspel. Den förälder som känner till skollagen kan skrämma skiten ur ett lärarlag och jag misstänker att en välutbildad jurist är mån om att bevaka sina rättigheter i mötet med socialtjänst och sjukvård. De här kompetenserna är en del av våra identiteter och jag menar att det självklart finns en koppling mellan makt och kunskap. Konstigt vore det annars.
Förhållandet mellan kön, etnicitet, ålder berusningsgrad och status är inte riktigt så enkelt som Liljestrand antyder. Kollektiv skuld riskerar att bli pliktskyldig botgöring.
Jag gillar Åsa Maria Bengtssons utställning på Galleri 21.
Frågorna om nationalitet och identitet har väl aldrig varit mer aktuella.
På Konsthallen vandrar jag oberörd genom de vackra rummen.
Godmorgon världen berättar om bakgrunden till det nya intresset för folkdräkter i Tyrolen.
Det är svårt att inte dra paralleller till Sverige och ett visst parti.
Jag förbereder en föreläsning om matematik och estetik. Min tes är att vi drivs av längtan efter sanning – men har svårt att stå ut med konsekvenserrna. Om vi ska begränsa samtalen till det vi verkligen vet finns det en risk att tystnaden breder ut sig.
Den här artikeln presenterar några nyanseringar som jag tror kan bli användbara. Min vinkel är mer kunskapsteoretisk än moralisk. Det finns utsagor med bristande sanningshalt som inte med nödvädighet är lögner. Kanske kan vi närma oss de här frågorna med hjälp av infographics?
“Someone who knows too much finds it hard not to lie.”
Ludwig Wittgenstein