Det gäller liksom att skapa en känsla av engagemang. Alla älskar föreläsare som tror på sitt budskap, som lever sig in och rycks med.
Fångar ni mig om jag ramlar?
Det gäller liksom att skapa en känsla av engagemang. Alla älskar föreläsare som tror på sitt budskap, som lever sig in och rycks med.
Fångar ni mig om jag ramlar?
…än den litteratur vi försöker övertyga våra studenter att läsa.
Jag tänker på vårt samtal om kurslitteratur och vetenskaplighet.
Den här bloggen ger impulser som gör mig glad:
http://progressiveearlychildhoodeducation.blogspot.se/
Jag följer dem på Facebook – en strid ström av inspirerande foton.
Henrik Brandao Jönsson beskriver de svårigheter som möter en brasiliansk väninna när hon övergår från att tala engelska till stappliga svenska.
När min brasilianska väninna i Stockholm hade bott sju år i Sverige tog hon ett beslut. Hon bestämde sig för att börja prata svenska. Fram tills dess hade hon endast pratat engelska, vilket fungerat bra både privat och på hennes jobb som gästforskare vid Stockholms universitet. Men när hennes tonårsbarn lärt sig flytande svenska och tog med sig svenska kompisar hem kände hon att det vore bra om hon också pratade svenska. ”För integrationens skull”, tänkte hon.
Vad hon sedan upplevde var något hon i sin vildaste fantasi inte kunnat föreställa sig. Hon fick sämre service i butiker, folk tittade snett på henne när hon pratade i mobilen på gatan och på middagar började hon få frågor som hon inte fått på flera år: Hur länge har du nu bott i Sverige, i vilken stadsdel bor du nu i och vad gör du egentligen på universitetet? Sakta hade nedgraderingen börjat.
– På några veckor gick jag från att vara en respekterad internationell ekonomiforskare till att bli en invandrare.
Stämmer hans iaktagelse?
Jag tror inte att alla förstår hur laddad den här texten är.
Många förskollärare efterfrågar någon form av material eller mall som kunde användas. Men då är man på fel spår. Då har fokus blivit på en produkt, och hela poängen är att lärande är en process, som är det viktigaste i förskolan. Detta sker i samspel och kommunikation mellan lärare och barn och barn sinsemellan. Och hur barns kommunikation och samspel blir är i sin tur relaterat både till lärarens kunnande och om hennes/hans förmåga att tona in i en dialog med barn, något som i sin tur kräver att man är hundraprocentigt ”här och nu” i situationen. Detta betyder att dokumentation inte bör bli huvudfokus, utan möjligtvis utgöra en mindre aspekt av arbetet med barn.
Jag älskar Skrotnisse. Seriens höjdpunkt är när Ture Björkman försöker lura av boken från Bertil Enstöring
Jag försöker summera debatten på festivalen Gränslandet. Alexander Alvina är en trevlig och välformulerad person och de som hade väntat sig konfrontationer blev nog besvikna. Vi var bedövande överens om rätten att definiera sig själv och betydelsen av att kunna inta rörliga positioner. Samtidigt borde det vara en rättighet att inte definiera sig själv utifrån de kategorier som språket erbjuder. Jag ser inte att hen läser det problemet. Ett ord som utger sig för att vara både diffust och precist har ingen framtid.
I Sydsvenskan tas andra intressanta aspekter upp.
Tolerans är när nyfikenheten på den andre är starkare än rädslan. Som hos det tillitsfulla barnet som ännu inte har huvudet fullt av färdiga föreställningar.
Definitionen är Tomas Böhms, läkare, psykiatriker och medförfattare till antologin ”Tolerera” och till ”Hämnden är upprättelse”.– Intolerans däremot, är när rädslan tar överhanden. Den använder sig av förenklade resonemang och är emot allt som är nyanserat och kräver tankearbete, säger han.
På individnivå är de psykologiska mekanismerna ungefär desamma vare sig det handlar om att vara tolerant mot partnern eller mot en person från ett annat land, menar han. Tolerans handlar om att leva sig in i den andres situation. Men också om ett växelspel mellan tolerans och gränser.
https://twitter.com/pedagogmalmo/status/272695673432965120
Jag föreslår att vi kallar det “kultur” och filmhistoriskt intressant.