Jag är på fortbildningsdag. Bo Lundahl (på länk från Norge) beskriver reflektionsportfolions betydelse för framgångsrika högskolestudier. Respons, respons, respons…
Constructive alignement – på svenska.
Jenny Kiiskinen förklarar.
Jag läser en text i DN som skakar om mig:
Det är mycket vanligt att studenter driver den sortens anakronistiska svar i riktning mot moraliska omdömen. De klassiska författarna läxas upp för att de berömmer krig, för att de inte tillräckligt stöder arbetarklassen, för att de tjänar patriarkatet, för att de förtrycker minoriteter etcetera. Det är förstås naturligt och oundvikligt att relatera gamla texter till våra samtida moraliska normer – som Gadamer visar kan vi i vår förståelseprocess inte ställa oss utanför vår egen horisont och dess etiska distinktioner. Men våra svar måste samtidigt inbegripa självreflekterande frågor. Den kritik mina studenter vid Stockholms universitet brukar formulera mot antika och medeltida författare bygger i regel på begrepp som konstruerades minst tusen år efter de berörda författarnas död. Studenter öppnar alltför sällan den sortens metareflektion. I deras ögon är de gamla författarna helt enkelt onda eller dumma.
Tyvärr bekräftar mina erfarenheter författarens funderingar. Det värsta är att jag är en del av det system som skapat dessa monster.
Bra undersökning – konstig rubrik och slutsats.
Det bästa rådet för dig som vill få ut mycket av Twitter är: följ dem som tänker annorlunda!
Jag är skeptisk. Även om jag förstår behovet av kontroll känns dessa goda råd en aning förnumstiga.
Den här sången länkade några studenter till angående pågående kurs och jag tror att det finns anledning att stanna upp inför budskapet:
Detta är en fråga som skär tvärs över de politiska gränserna!
https://twitter.com/hvonhumbolt/status/310759575328534531
Det får bli en annan dag.
Taylor joined a group of parents pressuring the principal to let their children have a recess, citing experts such as the US Centers for Disease Control and Prevention, which recommends that all students have at least 60 minutes of physical activity every day. They issued petitions and held meetings. And although the school has not yet agreed to change its curriculum, Taylor says she feels their message is getting more recognition.
She is not alone in her concerns. In recent years, child development experts, parents, and scientists have been sounding an increasingly urgent alarm about the decreasing amount of time that children – and adults, for that matter – spend playing. A combination of social forces, from a No Child Left Behind focus on test scores to the push for children to get ahead with programmed extracurricular activities, leaves less time for the roughhousing, fantasizing, and pretend worlds advocates say are crucial for development.
Meanwhile, technology and a wide-scale change in toys have shifted what happens when children do engage in leisure activity, in a way many experts say undermines long-term emotional and intellectual abilities. An 8-year-old today, for instance, is more likely to be playing with a toy that has a computer chip, or attending a tightly supervised soccer practice, than making up an imaginary game with friends in the backyard or street.
But play is making a comeback. Bolstered by a growing body of scientific research detailing the cognitive benefits of different types of play, parents such as Taylor are pressuring school administrations to bring back recess and are fighting against a trend to move standardized testing and increased academic instruction to kindergarten.
De här tankarna sprider sig över världen.
Jag har aldrig tidigare citerat en tidskrift frin Christian science. Det känns ganska bra.
Tysta tankar 