Jag funderar ofta över om det går att driva lärarutbildningen mot en mer filosofisk inriktning. Många studenter älskar att diskutera metoder, förhållningssätt och ämne. Mer sällan går vi i närkamp med olika tankar om vad kunskap är och hur den utvecklas.
Jag skulle gärna bygga en kurs på att försöka reda ut de begrepp som presenteras på bilden i kunskapshjulet.
Jag hör en ny ton i programmet. Lite tvekande, lite nyfiken, tröttheten på likriktningen i mitten.
Kanske innebär de konstiga artiklarna i DN en möjlig omstart? Vi kommer liksom inte längre genom polarisering.
Eskil Fagerström lyfter betydelsen av att rekrytera män till förskolan. Tack för det!
Jag undviker frågan om arv och miljö. Det är lättare att beskriva handlingar och undra över mönster.
Jag hörde på omvägar att någon kallade mig “mansbloggare”. Det kändes helt knasigt på många plan. För att bevisa min mångsidighet besöker jag Malmö konsthall.
Jag tycker verkligen om den här lokalen.
En lagom stor jordhög väcker alltid tankar.
Jag tycker nog bäst om tornet av pizzakartonger. Tidlöst elegant.
Ibland tänker jag att våra studenter skulle behöva utsättas för kulturella intryck. Just den här utställningen kanske inte är en bra introduktion till konstens värld.
Efter Louisiana känns det mesta ganska ointressant.
Vi firar nationaldagen i Köpenhamn. Huvudbangården – här började många äventyr i ungdomen.
Vi tar Metron vid Kongens Nytorv. Rulltrapporna är imponerande.
Vi åker förarlös Metro.
Efter biljettkrångel hamnar vi på ett ljuvligt soligt Louisiana.
Tara Donovans utställning är fantastisk.
Konstverken är gjorda på platsen.
Den här väggen av sugrör är omöjlig att inte gå nära.
Vi återvänder till Österport och går genom Kartoffelkvarteren.
Bakom Kastellet ligger Churchillparken och en fontän med mytiskt motiv. Jag badar fötterna.
Vi äter på Bistro Bohem. Jag borde ha klätt upp mig.
Jag äter mitt livs godast moules frites.
Vi passerar en staty med två nakna kvinnor och jag funderar över debatten kring Blachman.
Nej – det är ingen bra dag för genuspolitik. Inte ens bokshopen på Louisiana lyckas träffa rätt.
Jag går hem genom staden i en lånad långkofta. Det är mitt sätt att bryta mot traditionella könsmönster.
Länk till Deadline – inslaget börjar 10:33
Den plågsamt förutsägbara DN-debatten följs naturligtvis upp i andra medier. Rakel Chukri gör sitt bästa för att polarisera och tillskriver Dennis Nörmark en position som han inte vill kännas vid. Som vanligt ät det högt tonläge och konfrontation. Jag hör till dem som avstår från diskussionen om arv och miljö – en klassisk återvändsgränd.
Den efterföljande diskussionen om Nordiska ministerrådets förslag att övervaka antifeministiska grupper är mer spännande. Vi har redan en lagstiftning som kriminaliserar hot och Nörmark oroar sig över att förslaget skulle hota integriteten på sociala medier. Det måste gå att bekämpa våld och kvinnohat på andra sätt, som inte inskränker yttrandefrihet genom åsiktsregistrering.
Tysta tankar 