Makten och friheten

Länk

Pedagogiska metoder döljer makten

I ämnet livskunskap tränas eleverna i att styra sig själva, i dialog och synbarlig frivillighet. Men makten över dem har inte försvunnit, den har bara gjorts osynlig, skriver liu-forskare i en kritisk granskning.

Jag har beskyllts för att bara besatt av att analysera makt. Det tog jag som en komplimang.

Att kunna välja och förutse konsekvenserna av sina val är ytterligare en metod i SET och ART. Eleverna får lära sig att alla har ett val, ingen är ett offer för omständigheterna. De kan själva välja sin framtid. Men hur de väljer får konsekvenser och det gäller att väga in dem. Om eleven väljer att gå illa klädd till en jobbintervju, så får han troligen inte jobbet, och det bör han kunna förutse.
I teorin är valmöjligheterna oändliga, i praktiken reduceras de snabbt.

De här metoderna stämmer väl med den neoliberala syn på frihet och styrning som råder idag, hävdar forskarna. Medborgarna har frihet att välja, men bara inom bestämda ramar som inte alltid är synliga. Vad vi har är inte frihet från styrning, utan styrning genom frihet. Vi har inkorporerat de för samhället önskvärda beteendena, att avvika blir alltför kostsamt.

Aldrig mer Ryanair

20130801-063006.jpg

Länk

Ibland inser jag att tidningar behövs för att skaka om oss. Det borde vara oftare. Per Svensson bjuder på dagens läsning.

Vad förenar tio diktatorer?

https://twitter.com/carinaburman/status/362560571037585410

Det som förenar deras barndom är med andra ord att den i någon mening uteblivit, att de inte haft någon. Vilket förklarar det fantastiska och drömska som många diktatorer iscensätter – det överdådiga som redan Chaplin uppfattade som parodiskt. Regimen måste bli en ersättning för den barndom som uteblivit. Man återskapar en situation som man inte haft kontroll över, fast nu har man full kontroll. Apropå Idi Amin formulerar Chalmet det som blir hennes verkliga slutsats. Amin förvandlar sin regim till en parodi på barndom, och fyller sina dagar med privatvisningar av Disneyfilmer – Pinocchio, Peter Pan, Djungelboken (tre berättelser som uttalat diskuterar barn och barndom). På sin dödsbädd säger Amin att han inte ångrar något utan tvärtom är full av nostalgi.

Artikeln utmynnar i ett sakligt konstaterande – det som förenar deras barndomar är att de saknats.

Jag skulle gärna diskutera den här texten med våra studenter.

20130731-155221.jpg

Varrdegronden?

Jag försöker samla mig inför en ny kurs om värdegrunden i förskolan. Att orientera sig i det internationella utbudet av spel kallar jag “planering”.

Minnen av minnen

Jag citerar Johannes Åman:

Att skolan är politiskt het beror inte bara på att svenska elever under många år haft sjunkande resultat i internationella undersökningar. Där finns också tacksamt stoff för berättelser. Alla väljare har egna skolminnen. En del hävdar att de gillade skolan. Andra att de vantrivdes. Till stöd för detta kan de plocka fram bilder ur det förflutna, beskriva en inspirerande lärare eller återkalla känslan av leda inför skoluppgifter som kändes meningslösa.

Från dessa bilder eller episoder är steget inte långt till politiska slutsatser. En del hävdar att skolan framför allt måste locka mer färgstarka personer till läraryrket. Andra menar att skolan borde organiseras så att eleverna oftare får uppleva lärandets glädje. En tredje vanlig föreställning är att skolan framför allt måste ställa högre krav och vänja eleverna vid att anstränga sig mer när det tar emot.

Inget av detta är direkt fel. De flesta sådana slutsatser säger någonting om hur elever skulle kunna nå längre. Men proportionerna är förvridna. Fragment av egna erfarenheter behandlas som om de rymde all väsentlig insikt om hela skolsystemet.

Slutsatsen är viktig och löftesrik:

Efter 40 år av reformer som gått i de mest skiftande riktningar är ett pers­pektivskifte som gör klassrumsvardagen till utgångspunkt möjlig. Från flera partier märks i dag ett ökat intresse för undervisningen och lärarnas villkor.

För att leda till en vändning måste dock de nya insikterna tillämpas – konsekvent och uthålligt. Risken är att den skärpta partipolitiska konkurrensen om vilket som är det bästa skolpartiet i stället förstärker fragmenteringen och driver skolan in i en ännu djupare kris.

20130725-091013.jpg

Vad gör alla flugorna under tälttaket?

Uppdatering:

Helena är som alltid klok och välformulerad. Min hjärna har tagit semester.

Vi har våra turer och bestämmelser

Läs den hjärtskärande berättelsen om brott och straff i engelsk skola!

Ilskan mot Rothstein?

Länk till Expressen

En artikel från 2010 valsar runt påTwittet och debattörerna tävlar i upprördhet. Professorn tillskrivs åsikter om hur skolan bör organiseras och allt är patriarkatets fel. Dessutom är han Pär Ström i förklädnad.

20130724-114735.jpg

Jag misstänker att han har satt ner foten på en väldigt ömtålig tå.

https://twitter.com/andraanais/status/359940144528228352