Roy Andersson är fortfarande djupt förbryllande.
Den gråtande lärarinnan rusar ut från lektionen
Barnet: Vad är det fröken?
Fröken: Min man, han kallade mig för subba!
Barnet: Vad är det för något?
Fröken: Det får ni fråga honom om.
12 minuter in.
Jag är också optimist. Frågan är om vi ska sätta upp mål för andelen män i förskolan? Politiker älskar sådant.
Malmö lär sikta på 10% år 2020.
Det är mer än motsägelsefullt. Om förskola är en skolform – då är förskola en form av skola. Alltså är barnet också elev.
Eller hur?
Jag är osäker på juridiken här. Cheferna menar att undersköterskorna har kränkt vårdtagarna. Har de sett bilderna eller själva händelsen? Eller är det mer en symbolisk kränkande handling mot personer med blöja?
Jag misstänker att det handlar om vanlig dumhet och chefer som vill statuera exempel gentemot personalens användande av sociala media.
Och att göra rätt sak på rätt plats.
Vi som utbildar barn måste förhålla oss till påståendet ovan. Det kanske går att göra barnen till kopior av oss själva. Jag är inte säker på att det är en långsiktig lösning.
Jag är kluven till filmens ganska moraliserande budskap, men porträttet av Winnifred 12 år är fantastiskt.
Ibland tröttnar jag på skoldebatten. Det tycks finnas en grupp som menar att arbetsro är viktigt och en annan grupp som anser att skolan ska vara rolig.
Jag undrar vem de polemiserar mot. Finns det verkligen någon som vill göra skolan tråkig och bråkig?
Jag börjar bli lite otålig. Låt studenterna komma.
Jag undrarom dagens skolbarn skriver uppsatser om “Tekniken – vän eller fiende”.
Texten har åldrats i skönhet.
Rädslan för att säga fel har nog inte minskat sedan 2005.
Tysta tankar 