https://twitter.com/hjarnkolls/status/417244693114937344
Jag är bekymrad över att sådana här kampanjer inte tar frågan om maskulinitet på allvar. De riskerar att fastna i ett ytligt moraliserande.
Baksidorna av pojkars sökande efter manlighet är lätta att se. Men frågan kvarstår : vad innebär det att vara en man i ett postindustriellt samhälle?
Jag gillar de här förnumstiga visdomskorten:
Jag älskar P1 och trodde att jag gillade radioteatern. Det senaste året har min kärlek fördunklats av ett återkommande irritationsmoment. Gunilla Brodrej beskriver exakt hur jag känner inför serien Världshistorien.
Länk till artikel
Världshistorien vill ge lyssnarna “modet att säga ifrån”. Så står det.Så nu gör jag det.
Å ena sidan har radioteatern sänt klassiker ur arkivet som har haft en så mossig estetik att de knappast kunnat intressera andra än ett gäng teatervetare. Å andra sidan har “Världshistoriens” teatersnuttar tickat vidare på temat ondskefulla makthavare och godhjärtade kämpar. Övertydliga manus och skådespeleri av vitt skiftande kvalitet har signalerat att här är syftet det allt annat överskuggande. Hittills har jag försvarat radioteaterns plats i public service, men nu går det inte längre.
I en av kortpjäserna där två personer grälar om teater säger den ene att “det enda som är värre än teater är radioteater”. Just nu har jag ingenting att sätta emot det. Radioteatern har länsat pluskontot.
Jag behöver fundera över det här. Och lära mig hur Pinterest fungerar.
Neither do I.
Jag passerar byggarbetsplatsen Niagara. Här ska högskolans verksamhet samlas ihop och visionerna förverkligas.
Just nu sliter vinden i pressenningarna och det låter som hundra galna panflöjter tävlar om uppmärksamheten. Det har varit en tuff höst att bygga hus. Snart är fönstren på plats – då blir det lättare.
Själv stretar jag vidare mot gymmet. Än så länge är det ganska öde. De rutinerade besökarna varnar mig för Januari. Då samlas de ångestdrivna amatörerna runt maskinerna och vi pålitliga och långsiktiga gymrävar får hålla tillgodo med de udda tiderna.
Vi diskuterar värdet av bildning och jag inser att en del av skolundervisningen har satt djupa spår i mig. Inför julen samlas familjen och jag säger liksom i förbigående att det är dags att “slakta den gödda kalven”.
Den här berättelsen tror jag att vi läste i lågstadiet och för mig är det en självklar del av det jag kallar bildning. När jag läser om den undrar jag över betydelsen – handlar texten om villkorslös föräldrakärlek? Hur uppfattar en tioåring det?
Antagligen var budskapet snarare “du ska inte vara avundsjuk på dina syskon”. Det kunde jag nog relatera till.
11 Vidare sade han: “En man hade två söner.
12 Den yngre sade till sin far: Far, ge mig min del av egendomen. Då delade han sin egendom mellan dem.
13 Kort därefter packade den yngre sonen ihop allt sitt och for långt bort till ett främmande land. Där förde han ett utsvävande liv och slösade bort det han ägde.
14 Men när han hade gjort slut på allt, kom en svår hungersnöd över det landet, och han började lida nöd.
15 Då gick han bort och slöt sig till en av inbyggarna där, som skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin.*
16 Han skulle gärna ha velat äta sig mätt på de fröskidor* som svinen åt, men ingen gav honom något.
17 Då kom han till besinning och sade: Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här håller jag på att dö av svält.
18 Jag vill stå upp och gå till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig.
19 Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina daglönare.
20 Och han stod upp och gick till sin far. Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade emot honom, föll honom om halsen och kysste honom.
21 Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son.
22 Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er att ta fram den bästa dräkten och klä honom i den och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter!
23 Och hämta den gödda kalven och slakta den, och låt oss äta och vara glada.
24 Ty min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen. Och festen började.
25 Men hans äldre son hade varit ute på ägorna. När han kom och närmade sig gården, fick han höra musik och dans.
26 Han kallade då till sig en av tjänarna och frågade vad detta kunde betyda.
27 Tjänaren svarade: Din bror har kommit hem, och din far har slaktat den gödda kalven, eftersom han har fått honom välbehållen tillbaka.
28 Då blev han förargad och ville inte gå in. Fadern kom ut och försökte övertala honom,
29 men han svarade sin far: Här har jag alla dessa år slavat under dig och aldrig överträtt ditt bud, och mig har du aldrig gett ens en killing, så att jag kunde vara glad med mina vänner.
30 Men när han där kommer hem, din son som har gjort slut på vad du ägde tillsammans med horor, då har du för hans skull slaktat den gödda kalven.
31 Fadern sade till honom: Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt.
32 Men nu måste vi ha fest och glädja oss. Ty denne din bror var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen.”
Jag är mer intresserad av etik än religion – det lär finnas ett samband.
Förstora!
En balkong rasar på en teater i London.
Länk
För några veckor sedan satt jag där och såg en fantastisk föreställning. Nu är jag förvirrad. Lättad och förfärad.
Den unika möjligheten – en studie om den svenska förskolemodellen 1968-1998
Birgitta Hammarström-Lewenhagen
Jag möter studenter som tror att svensk förskolehistoria började 1998 med läroplanen. Ingenting kunde vara mer fel.
Fler platser kräver fler förskollärare och fler utbildas. I Barnträdgårdens första ledare 1968 riktas förväntningar på denna nya generation förskollärare:
Hela förskolekåren måste nu dra nytta av de friska impulser och idéer som den nya generationen kan bidraga med. Det finns nämligen olösta frågor och en hel del missnöje som vi tillsammans måste ta itu med. För att nämna några exempel: Den integrerade barnstugan har vi i stort sett bara gnällt och suckat över, men det behövs konstruktiva förslag om vi skall komma någon vart. (Barnträdgården 1/68 s. 1)Vid SFR:s 50-årsjubileum (två månader senare) hyllas förskolefostrans fria arbetsformer av den dåvarande socialdemokratiska utbildningsministern Olof Palme (Barnträdgården 3/68 s. 71). En dryg månad senare tillsätts 1968 års barnstugeutredning med uppdrag att i vid mening definiera förskolepedagogiken. Utredningen skulle även undersöka möjligheter att ge alla barn en förbe- redelse inför grundskolan som ett led i att skapa likvärdiga möjligheter för barns utveckling och uppväxtvillkor (Diskussions-PM 1971 s. 279). Den svenska förskolemodellens elastiska lösningar skulle nu designas och iscensät- tas. Daghemsutbyggnaden skulle ta fart. Förskolepedagogiken skulle revideras och stärkas; ett pedagogiskt program utvecklas. Debatten om svensk små- barnsvård går 1968 in i ett nytt skede.
Jag är glad över att få ha varit med om dessa förändringar och tvekar inte att tala om en GULDÅLDER.
Ingegerd Tallberg Broman var opponent. Då brukar det bli spännande och intressant.
Jag läser vidare och förundras:
Tillsynsmyndighet som strategifråga
Socialstyrelsens ledning sägs ha haft en negativ syn på daghem på 1960-talet (Holmlund 1996 s. 233, Martin Korpi 2006 s. 19, Gerdin & Ohrlander 2007 s. 31).14 Arbetsmarknadsstyrelsens positiva inställning till daghemsutbyggnad bidrog därför till att LO på kongressen 1966 krävde att tillsynsansvaret skulle överflyttas dit (Holmlund 1996, Florin & Nilsson 2000, Näslund 2000). Förskollärarkåren var också intresserade av en ny tillsynsmyndighet, dock inte Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS). I Familjespegeln den 29/3 1966 hade Gertrud Sigurdsen uttalat sig om AMS som tänkbar ny tillsynsmyndighet för förskolan. I Barnträdgården beskrevs förslaget som den yttersta konsekvensen av att debatten om förskolan allt mer handlar om dess betydelse för arbetsmarknaden (Barnträdgården 3/66 s. 57). Sigurdsen, som sägs dela synen på verksamhetens pedagogiska betydelse hade menat att den inte riskerades med AMS som tillsynsmyndighet, vilket ledarskribenten starkt betvivlade:
Jag läser ännu mer vidare och återupplever viktiga förändringar. Det här är min historia.
Frågeställningarna:
• Hur har staten och förskollärarprofessionen, var för sig och i ett offentligt samtal diskuterat den svenska förskolemodellens formande vad gäller ut- byggnad, organisering, mål och innehåll och relationen mellan omsorg och lärande?
• Vad var barnstugeutredningens bärande tankar med förslag till revidering av förskolepedagogiken och ett pedagogiskt program för den framtida för- skolans organisering och utbyggnad?
• Vilka röster dominerar under olika skeden och vilka huvudsakliga stånd- punkter angående förskolans samhälleliga uppdrag, tradition och försko- lepedagogikens s.k. särart förekommer?
• Vilka teman kan urskiljas i den diskursiva kampen om förskolemodellens formande, förskolans uppdrag och institutionella identitet i relation till so- cialtjänst, familj och skola?
Tysta tankar 