Skolan som äventyr?

Hadar är fortfarande ett ljus i fritidshemsmörkret. Det handlar på många sätt om att bygga upp självkänslan hos en stukad yrkesgrupp som riskerar att se på sig själv med skolans ögon.

20130824-172408.jpg

Vad gynnar vem?

Den här diskussionen kunde handla om förskola och skola. Jag är rädd att frågan inbjuder till förenkling och generalisering.

Dessutom ser jag en risk att vi hamnar i skuldbeläggning och anklagelser. Men jag kan vara märkt av att alltför länge ha trippat på tuvor i genusträsket.

Följ @Hadar på Twitter!

20130814-085754.jpg

Mitt pedagogiska inflöde

20130704-234348.jpg

Just ny känns de internationella förskolebloggarna mer spännande än de svenska. Det kan vara jag som lider av extrem överdos av Reggio och pedagogisk dokumentation.

Meandrisk kunskapsbildning

20130702-162138.jpg

Jag har kollegor som gärna talar om kunskapens rhizomatiska karaktär och tycks ha sett ljuset i Deleuzes förklaringsmodeller. Om livet verkligen liknar en härva av underjordiska svamptrådar som vi antagligen inte vet särskilt mycket om – vilka konsekvenser får det för hur jag behandlar mina medmänniskor? Och hur examinerar jag studenternas (osynliga och gåtfulla) kunskaper?

Det vore bättre om vi använde min terminologi – all kunskapsbildning är meandrisk. Likt floden vill den helst rinna rakt fram, men efterhand samlas skräp och små lösa partiklar i krökarna. De faller till botten och tvingar floden att ta ut svängarna – hastigheten ökar och vattnet gröper ut det som vi tidigare trodde var fast och orubblig mark.

Hänger ni med?

Ni kan kalla mig postrhizomatiker.