Replik till Heidi Avellan från Mia Andersson

Jag tycker det här är viktigt och kopierar hela texten:

Aktuella frågor.Slutsatserna när det gäller att komma in på och slutföra en lärarutbildning är ofullständiga och felaktiga.
Det skriver Mia Andersson, studie- och karriärvägledare på Malmö högkola, i en replik på Heidi Avellans lördagskrönika.

Heidi Avellan kommenterar i lördagens Sydsvenskan den svenska skolan, och de problem som den uppvisar. Ett inlägg, som förhoppningsvis kan leda till förbättringar. Dock är hennes slutsatser när det gäller att komma in på och slutföra en lärarutbildning både ofullständiga och felaktiga.

DN har tidigare uppmärksammat att personer med 0,1 i resultat från högskoleprovet antagits till lärarutbildning. Avellan menar i sin krönika att söktrycket till lärarutbildningen är så obefintligt att en schimpans på ett högskoleprov klarat det genom att kasta pil. Det är ett medvetet eller omedvetet utelämnande av viktiga fakta om antagningssystemet.

I mitt dagliga arbete som vägledare möter jag många människor som inte vet skillnaden mellan behörighetsbedömning (som görs vid ansökan till högskoleutbildning) och urvalsprocess (som ibland görs), och då blir bilden felaktig. Jag anser att medierna har ett ansvar för att denna viktiga debatt förs på ett sakligt sätt, och utan kränkande liknelser.

Alla som ska studera på högskola eller universitet måste uppfylla fastställda förkunskapskrav. Dels den grundläggande behörigheten, som i dagens gymnasiesystem (Gy11) innebär högskoleförberedande gymnasieexamen. Denna uppnås genom minst 2500 gymnasiepoäng varav 2250 ska vara minst godkända. Bland de godkända kurserna finns Svenska 1, 2, 3, Engelska 5, 6 samt Matematik 1. Motsvarande och likvärdig kunskap och kompetens kan också utgöra grund för behörighet. Betyget i varje kurs i dagens gymnasieskola räknas direkt från första året. Detta resulterar i ett betygsdokument med omkring 20 betygssatta kurser från ett program. Det går inte att prestera på en låg nivå i gymnasieskolans första årskurs för att sedan i den avslutande årskursen jobba sig upp till ett godkänt betyg, vilket var möjligt i det gamla 1-5-betygssystemet.

Förutom den grundläggande behörigheten ställs även särskilda behörighetskrav. Det innebär minst godkända betyg i utvalda gymnasiekurser, beroende på högskoleutbildning. Alla lärarutbildningar har särskilda behörighetskrav. Krav som svårligen uppfylls av en aldrig så pricksäker schimpans.

Högskoleprovets uppgift är inte att säkerställa att den sökande har tillräckliga förkunskaper. Det är ett urvalsinstrument, som kan användas när det finns fler behöriga sökande än utbildningsplatser. Det finns många utbildningar i Sverige utan någon konkurrens om platserna alls – schimpansen behöver inte ens kasta pilen, men måste fortfarande uppfylla samtliga förkunskapskrav. (Högskoleprovets prognosförmåga vad gäller studieframgång är för övrigt högst ifrågasatt. Tillträdesfrågorna är således komplicerade, och behöver ses över. Det gäller även högskoleprovet.)

Att lärarutbildningarna har för få sökande är ett problem. Med fler sökande hade antagningspoängen varit högre, enligt utbud- och efterfråge-principen. Sedan finns naturligtvis prestationskrav på lärarstudenterna inne i utbildningen.

Att läraryrkets status behöver höjas stämmer. Men det görs inte genom att sprida en både ofullständig och kränkande bild av den grupp studenter som läser till lärare och som är beredda att ägna sitt yrkesliv åt detta viktiga värv.

tis6

Sven och Ingegerd

En spännande presentation – alltid!

Vilka effekter har förskolan på framtiden. Förskolan som en global investeringsarena.

Förskolan tycks vara lösningen på allt. Hur förvaltar vi denna goodwill?

Ingegerd lyfter omsorgens betydelse.

20130410-152104.jpg

Why democracy!

Undrar om det är fler som twittrar här?

Peter Moss – presentation.

Konferensens program!

“I think in Sweden you believe officially in the value of democracy…”

Hörde jag en ironisk underton?

“Det finns idag inga teorier som inte är relationella”

Pramling citerar Ken Robinson “Vi utbildar barn för ett samhälle vi inte vet något om”.

Efter paus rullar det vidare med Johan Dahlbeck:

Hur bör jag leva – vad är min kropp kapabel till?

Nietzsche och Deleuze….

Legitimation och introduktionsår

Många tröttnar. Jag undviker skuldmedvetet studenternas frågor. I längden tär det på arbetsglädjen att inte förstå det system jag borde kunna försvara.

Vi undervisar om läraryrkets etik. Jag tröstar mig med bilder och citat.

20130410-080201.jpg

Pojkars läsning

Skolan är god (och könsneutral). Världen utanför är ond (och indränkt i maskulinitet). Så var det med den analysen.

Jag citerar AV:

Dagens bredsida till pappor/män är att vi tydligen odlar en negativ maskulin inställning till skönlitteratur, vilket är orsaken att pojkars läsförståelse minskar. Vi pappor är inte bara klantiga och dumma, vi skadar våra barn mentalt också. Skolan har ingen skuld i pojkars minskade läsning enligt Gunilla Molloy. Om pojkar och män läser annan litteratur och på annat sätt än så Gunilla tycker är fint, måste själklart de obildade männen ändra på sig. När man hör sin annars läsvilliga son beklaga sig över utbudet av läseböcker i skolan är det uppenbart var problemet ligger. Någon negativ maskulin inställning till skönlitteratur har han knappast fått hemma.

20130409-073317.jpg

Hatet mot lärarutbildningen drabbar studenterna

Landets ledarsidor har frossat i spekulationer kring vilka studenter som utbildar sig till lärare. Heidi Avellan är nog mest hatisk och jag ser inte att apliknelsen kan leda till något bra. Det finns inga bra ursäkter för de här nedlåtande beskrivningarna – de drabbar alla.

Länk

20130407-235858.jpg

Samtidigt tycks DN svängt. Efter tio år av svartmålning skriver de nyanserat om skolan. Tack Wolodarski – om det fortsätter så här kanske jag kan tänka mig att prenumerera igen.

Nu väntar vi på Lärarnas Riksförbund…