Jag såg den märkliga debatten i riksdagens utbildningsutskottet den 11/6 2013 och reagerade över beskrivningen av att lärarutbildning och forskning skulle sky metodik.
Men OK – här är en uppdaterad guide till det vi kallade FIGA på 70-talet!
P.S. Jag googlar FIGAU och hittar begreppet i Sorgenfris kvalitetsredovisning 2009: “I veckans alla aktiviteter ska FIGAU göras: förberedelse, introduktion, genomförande,
utvärdering.”
Hmmmm – det var ambitiöst!
Rubriken – den heter så!
Komplettera med det här:
Och:
Sen går det galant!
Lite uppdaterad FIGA:
https://twitter.com/lilianvarnander/status/346839205546164224
En viktig text – nu talar vi innehåll och pedagogik.
Jag inser att det även gäller högskolan. Hur tar vi oss ut ur mönstret som gör läraren till kontrollant?
Uppdatering :
Anna Ekström intervjuas om pojkars läsning i Sydsvenskan:
Barn identifierar sig med andra av samma kön. Män och pojkar läser mindre än kvinnor och flickor. Det är sammankopplat med bilden av manlighet och av vad en pojke ”bör” göra. Bilden har inte ändrats mycket de senaste årtiondena.
Jag försöker undvika det enklaste talet om identifikation och imitation. Teorin blockerR en djupare förståelse om innehåll och mening.
Men Anna Ekström är helt säker på att mönstret går att ändra.
– Flickorna har verkligen gjort det. Flickorna väljer, åtminstone på högskolan, det som man anser vara manliga utbildningar i väldigt stor utsträckning. Det har inte ändrats via tvång, utan via informationskampanjer, intresse, peppning och lite stränga förmaningar om att inte vara så typiskt kvinnlig. Strukturer är trots all summan av tusentals individuella beslut.
Skolverkets generaldirektör har en smittande energi. Kanske är det enkelt att övertyga någon att bryta mönster genom “informationskampanjer, intresse, peppning och lite stränga förmaningar”. Jag undrar varför ingen tänkt på det tidigare?
Min tes är att de kampanjer som riktats mot pojkar har haft en illa dold moraliserande underton och därför misslyckats att påverka målgruppen.
Jag vill se en ny start i genusarbetet. Helst utan de där “stränga förmaningarna”.
Jag har lite dåligt rykte bland studenterna. Det här med lärandeteorier är komplicerat och många vill hellre tala om ämne och metoder.
I översikten tror jag att många saknar ett italienskt landskap som har stort inflytande i svensk förskola.
jag somnar till en artikel om origami och vaknar till japansk mangakultur på Morgonteve. Sen ser jag den här filmen från Wemmenhög och blir ännu mer nyfiken på det där avlägsna landet i öster.
Jag funderar om detta är en bra ingång till diskussioner om kunskap? Jag ser en starkt hantverksmässig tradition möta kreativitet.
</a
Tysta tankar 