Jag lyssnar på Studio Ett om KD:s utspel kring förskola, gruppstorlek och maxtaxa.

Länk

Jag är glad över att professor Persson lyfter gruppstorlekens betydelse och tycker att han lyckas svara bra på frågorna om vad kvalitet egentligen är. Samtidigt går antagligen debatten in i ett nytt skede nu – vi som har försvarat förskolans utbyggnad under alla dessa år, kommer vi att hamna i knät på KD och andra grupper som tar sig an barnens perspektiv i en tid då det mesta handlar om skatt och arbetsmarknad?

Frågan är väl om målstyrning (här får ni en påse pengar) går att förena med regelstyrming (pedagogerna ska ha denna utbildning, lokalerna ska vara så stora och gruppstorleken reglerar vi här).

Jag är rädd att KD:s förslag är ett oblygt röstfiske, men tror att vi på sikt måste diskutera kvalitetsfrågor mer förutsättningslöst. Det är inte säkert att läroplanen erbjuder en stabil grund.

Två folkpartister bekriver förskolans ekonomiska utveckling i Svd.

Förskolans situation är tragikomisk. Socialdemokraterna vill ha ”mindre barngrupper och investeringar i personalen”, Centerpartiet ”mindre barngrupper och välutbildad personal” och Moderaterna ”mer pedagogiskt innehåll i förskolan”. Samtidigt urholkas förskolan år efter år på resurser.

Jag ser inte det komiska.

Förskolan är viktig. Avgiften ska vara låg. Däremot kan vi inte ha ett system som beskär statsbidrag och avgifter i tysthet, försämrar förutsättningarna och systematiskt avlövar verksamheten. Att KD uppmärksammar förskolan är positivt, men lösningen måste återställa statsbidraget till 2004 års nivå uppräknat med index. Om såväl statsbidrag som avgifter räknas upp med index får förskolan förutsättningar att utvecklas, istället för att urholkas alltmer varje gång lönerna höjs.

LINA NORDQUIST

ordförande (FP) Uppsala Fyris

JOHAN ENFELDT

tidigare bland annat ordförande och gruppledare (FP) Vallentuna

De här frågorna måste vi diskutera och jag anar att alliansens strateger vrider sig inför hotet om skattehöjning.