Det går inte så bra för 9a i gymnasiet. (Länk DN) Jag älskade barnen i serien men var generad över det ständiga tjatet om betyg som på något sätt var det överordnade värdet.
Serien tycktes kunna legitimera vilken åsikt som helst men helheten är positiv. Skolan diskuteras i hoppfulla termer. Lärare kan göra skillnad. Vi behöver våra hjältar.
Vi vandrar över en höjd söder om Vitaby. Lugnet bryts av ett lok som ryker och tuffar genom dalgången.
Kan man likna en lärarutbildningsutredning vid ett ångtåg? En relik från forna tider med uppenbara problem att klara backar och svängar. Det har varit en hel del urspårningar i år.
I Sydsvenskan beskriver Fredrik Karlsson och Rasmus Wennergren, företrädare för utbildningspolitiska studentgruppen vid Malmö högskola sin oro inför utredningens förslag:
När omvärlden förändras, förändras människor. Då ställs nya krav på skolan. Förändring är nödvändig, men på samtidens krav kan man inte finna lösningar i historien. Den nostalgiska resa som alliansen vill göra förstärker och cementerar de orättvisor som vi inom skolväsendet medvetet har försökt att arbeta oss ifrån.
Den skola vi vill ha är dynamisk. Låt därför lärarutbildningarna vara fria att utvecklas och skapa lärare som i arbetslag kan leda eleverna i en föränderlig värld.
Vackert skrivet!
Jag tror att mina kolleger betraktar mig som en sådan där mystisk IT-eldsjäl som brinner för datorer i undervisning. Det är delvis en behaglig position med viss makt kopplad till dessa färdigheter. Studenterna kommer till mig med underdåniga frågor om nätverk, lösenord och konfigurationer. Oftast hänvisar jag dem till supporten med en suck av lättnad – men ryktet som IT-entusiast får jag leva med.
När jag läser reaktionerna på Lärarutbildningsutredningens förslag om att upphöja IT till övergripande perspektiv blir jag lite tveksam. (Se t.ex. KK-stiftelsen 2 – jag vet – bit inte den hand som föder dig!)
Vill jag vara en del av denna frustrerade längtan efter modernitet som på något sätt kopplas samman med status? Många IT-pedagoger tycks se sig som missförstådda missionärer i ett kallt och ogästvänligt skollandskap befolkat av teknikfientliga fossiler.
Ett försök till nyansering gör Daniel på Babels torn:
Istället så visar datorn för mig, som aldrig förr, att läraren behövs. För om man ska få till autonomi och intresse hos eleverna behövs en människa bakom utbildningen, någon som bryr sig om vad eleverna gör och vad de lär sig. Någon som funderar över hur intresse och motivation blir till, hur elever lär sig och hur man kan bedriva undervisning med och mot förutsättningarna.
Då behövs det också en lärarutbildning med helhetssyn på barns utveckling – inte den ängliga ålders- och färdighetsfixerade produkt som Franke presenterade i onsdags.
Jag har skämts över att tillhöra en högskolevärld som hukat under trycket från mediers bild av den dåliga svenska skolan och den ännu sämre lärarutbildningen.
Nu har tolv ledande företrädare tagit bladet från munnen och jag ser fram emot en omröstning i Riksdagen där ledamöterna tar ställning utifrån intellektuell och moralisk övertygelse!
Läs här: UNT
Lärarutbildningsutredningens samhällssyn, människosyn och kunskapssyn är hämtad från femtiotalet. Utredaren tror att detta ska leda till en beständig skola, men har ändå försökt skapa något som på ytan ser modernt ut. Vad kan vara modernare än IT? Därför har IT upphöjts till “övergripande perspektiv”.
Fyra övergripande perspektiv ska genomgående prägla och genomsyra all lärarutbildning:
– vetenskapligt och kritiskt förhållningssätt
– historiskt perspektiv
– internationellt perspektiv
– informations- och kommunikationsteknik (IT) som utbildningsresurs.
Tanken utvecklas:
Samtliga lärarutbildningar bör undersöka hur IT på lämpligaste sätt kan integreras i utbildningen för att ge de blivande lärarna den IT-kompetens som läraryrket kräver. Detta gäller inte minst i fråga om källkritik och kunskaper om barns och ungdomars IT-användning.
Vid en först läsning framstår detta som utmärkt och alldeles möjligt att förena med den lärarutbildning som sjösattes 2001 (examensordning):
Jag tror att utredaren i sin iver att vara modern biter sig själv i svansen. Frågan om källkritik borde rymmas inom det vetenskapligt kritiska förhållningssättet. När det gäller kunskaperna om barns- och ungdomars IT-användning misstänker jag att det är ett moraliserande föräldraperspektiv som avses. Vi måste skydda barnen mot nätets faror. Säkert är dessa kunskaper viktiga men de flesta forskare är överens om att det inte går att skilja nätmobbning från vanlig mobbning.
Problemet med den här formen av styrning är att den ibland går ut över innehållet. Idag försöker vi ibland tvinga studenterna att göra digitala presentationer och rekommenderar då Powerpoint. Kanske tror vi lärare att studenternas digitala kompetens då utvecklas? Studenterna undrar varför vi som normalt predikar innehållets betydelse plötsligt har blivit formalister?
“If you don´t have a point – use powerpoint” (vem sa det?)
Svd DN Sydsvenskan Svd2 Utredningen P1 PJ Linder
KK-stiftelsen menar jag jublar på lösan grund. Kanske har besvikelsen över att det går så långsamt att förändra den nuvarande lärarutbildningen gjort dem desperata?
Vad är egentligen är “ett övergripande perspektiv”? För mig är den analytiska aspekten av begreppet avgörande. Ett perspektiv innebär att välja utsiktspunkt – därför blir det problematiskt när utredarna försöker styra genom att bestämma utsiktspunkter.
Vilka perspektiv är det som utredarna väljer bort?
Lärarutbildningsutredningen presenterades idag. Medierna (TT) valde att lägga fokus på det populistiska och ganska okontroversiella förslaget om antagningstester för blivande lärare. Det är ingen ny tanke – tidigare har den hindrats av juridiska skäl. Det är ett förslag som mycket väl ryms inom nuvarande utbildnings ramar.
Franke förespeglar på lösa grunder färre avbrott och höjd status.
Jag tror också att intervjuer kan vara en bra – men ytterst dyr åtgärd om den ska genomföras på ett rättssäkert sätt. Kriterierna vid dessa gallringar misstänker jag skulle gynna en traditionell typ av lärare.
Jag möter omogna artonåringar som under sin utbildning förvandlas till underbara lärare. Deras utveckling är på många plan oförutsägbar, m-e-n rätt erfarenheter, rätt undervisning och rätt personlighet kan göra underverk. Den största och svåraste förändringen är att försöka befria dem från gymnasieskolans nervösa ledtrådssökning och ge dem självförtroende att våga tänka själv. För att bli bra lärare måste de befrias från sina tidigare skolerfarenheter och föreställningar om rätt eller fel.
Alternativet är essentialistiskt: VISSA ÄR FÖDDA TILL LÄRARE! Frågan är då varför de ska gå fyra år på en utbildning?
Presentationen av den nya lärarutbildningsutredningen var en sorglustig tillställning. Förföriskt lockar upphovsmännen med högre status och ökad attraktion till yrket.
Huvudtanken är att göra något som alla känner igen – en skola kalkerad från det ljuva femtitalet med tydliga ämnen och tydliga gränser mellan stadier. Enligt Björklund började förfallet 1985, men jag misstänker att det är själva grundskolereformen som är den verkliga boven i dramat?
Mer mystiskt blir det när Franke beskriver den pågående lärarutbildningen som kravlös samtidigt som 35% avbryter sina studier. Min erfarenhet är att många upplever kraven från yrket och högskola som skyhöga och därför söker sig till andra yrken med bättre lön – trots att de egentligen skulle vilja arbeta med barn. Vi lärare arbetar också aktivt med att sortera bort dem som vi inte tror passar för yrket.
I den nya utbildningen förväntas enbart 10% avbryta sina studier trots att kraven ska höjas på alla nivåer. Urvalet förväntas ha skett före utbildningsstarten.
Jag säger som Kylie Minogue:
Jag försöker förbereda en lektion om Jesper Juuls bok Relationskompetens i pedagogernas värld. Det är en moraliskt uppfordrande bok som kanske gör det svårare att se och behandla barn som objekt. Mycket av det vi kallar undervisning handlar om relationer och barnens behov av att bli sedda och respekterade som individer.
I Svd presenterar Anders Haag en ny bok om mentalisering. Försöken att på ett trovärdigt sätt beskriva vad begreppet innefattar är ganska trevande och kanske är det nödvändigt när det gäller förhållandet mellan förnuft och känsla. Enbart dåren springer där änglar tvekar.
När man mentaliserar reagerar man inte direkt på en situation, utan man stannar upp och undersöker vad det är som faktiskt händer. Man försöker göra egna och andras handlingar begripliga. Närliggande begrepp är reflektionsförmåga, självinsikt, symbolisering, empati, mindfulness med flera.
I värsta fall innebär detta en psykologisering och intellektualisering av samspelet mellan människor. I bästa fall leder teorin till en ökad lyhördhet inför komplikationer i kommunikationsprocesserna.
Ingen är perfekt på att mentalisera. En poäng med att träna mentalisering är snarare att inse det. Man måste kunna leva med en viss ovisshet, att vara tvärsäker är ett varningstecken.
Det tycker jag om. Ingenting skrämmer mig mer än tvärsäkra människor.
Begreppet Hypermentalisering tror jag är användbart:
Hypermentalisering. En person som hypermentaliserar är bra på att mentalisera. Hon är en god lyssnare, uppmärksam, klok och insiktsfull, och engagerar sig i andras liv. Men det egna livet är oordnat, kanske kaotiskt och fyllt av försakelse och självhat.
Jag brukar säga att någon lider av empatiskt överskott och det kanske är samma sak?
Polisen har ålagts att genomföra fler nykterhetskontroller – men har inte resurser att ta hand om de ärenden som dessa kontroller skapar. Alltså väljer poliserna att genomföra kontrollerna på tider då de vet att sannolikheten för att de ska behöva hantera brott är låg. Följden är att statistik visar att folknykterheten har ökat – andelen rattonyktra per kontrolltillfälle har sjunkit.
På så sätt kan myten om målstyrningens effektivitet rulla vidare. Tydliga mätbara mål skapar illojala medarbetare. Det långsiktiga målet – att minska antalet döda i trafiken – tycks vara helt frånvarande.
Jag är orolig för att regeringens vurm för tydliga mål i skola och förskola kommer att få samma katastrofala följder. Vi undervisar om sådant som går att mäta.
När byråkratin segrar går det ut över barnen, moralen och arbetsglädjen.
Tysta tankar 