Läraryrkets status och HUT

stubbe

Tomas Kroksmark fortsätter sin granskning av Lärarutbildningsutredningen HUT och jag suckar instämmande. Referenserna till teveserien 9A med sin blandning av coachingfilosofi och showlektioner är pinsamt  populistiska. Tanken på att  först systematiskt svartmåla skolan och därefter föreslå åtgärder från 50-talet  för att höja dess status är ett intellektuellt lågvattenmärke i svensk skolpolitik.

Hoppet finns att Björklund tröttnar på skolan och i stället intresserar sig för försvaret. Inspirerad av Sveriges framgångar under 30-åriga kriget föreslår han att vi  ska satsa på kavalleri, sabel  och mynningsladdare.

Med sådana vänner behöver skolan inga fiender

Min coola arbetsplats

tis6

Ibland är det roligt att vara lärare. Idag har jag solat mig i glansen från de 95 reportage som våra studenter skrivit. Texterna finns som väggtidning och på nätet.

Länk

Denna sida är en portal för reportage som har skrivits av studenter vid Malmö Högskolas Lärarutbildning. Studenterna läser något av huvudämnena Barndoms- och ungdomsvetenskap eller Den fria tidens lärande. Kurserna heter Lek Kultur Kommunikation eller Lärandets rum och arenor.

Tillsammans med Tidningen i skolan har studenterna under en vecka arbetat med att i journalistisk form beskriva företeelser som skulle kunna rymmas inom kursernas ramar. De färdiga reportagen presenteras även som väggtidning i ljusgården på Orkanen Nordenskjöldsgatan 10.

Vi hoppas att du tar dig tid och läser artiklarna som finns länkade under olika rubriker – se lista till höger. Studenterna vill gärna ha respons på sina arbeten och dina kommentarer är värdefulla!

Är detta en seriös uppgift?

Livet som lärarutbildare är skiftande. En stor del av tiden går ut på att klargöra mål och examinationsformer. Vi lägger ner massor av energi på att förklara vad som är obligatoriskt och vilka kriterier det är som gäller vid bedömning.

Jag har en (inte så hemlig) dröm om att undervisningen skulle styras mer av lust och nyfikenhet. Tillsammans skulle lärare och studenter närma sig ett område och ställa utmanande frågor som kanske kunde göra skolan till en bättre plats.

Denna vecka arbetar studenterna med att skriva reportage under handledning av Tidningen i skolan. Tanken är att de ska få upplevelser som vi bearbetar i  kursen som handlar om de svåra begreppen lek, kultur och kommunikation. Samtidigt tränar vi  en annan skrivform än den vetenskapliga och diskuterar  medias roll i samhället. Jo – det finns en baktanke om att arbeta med skoltidning eller skolblogg i framtiden också.

Men, men, men – det finns inga kriterier för bedömning av resultatet och det står inte i kursguiden att momentet är obligatoriskt eller examinerande. Jag tror att utmaningen blir större när studenterna inser att de skriver en text som många kommer läsa och försöker tona ner lärarbedömningens betydelse. De förväntas tänka själv och hitta sina egna drivkrafter.

Jag får ett telefonsamtal från en student som sätter myror i huvudet på mig

S: Är detta en seriös uppgift?

M: Jo det tänker jag att det är…

S: Jag menar – är den riktigt seriös?

M: Jo – jag är väldigt seriös och tror ni kan lära er mycket…

S: Jamen är det säkert att den är seriös?

M: Jag vet inte hur seriös du är…

S: Vad vill ni att vi ska lära oss?

M: Jag känner ju inte dig så jag har svårt att tala om exakt vad du vill eller behöver lära dig – men jag tror att du kan göra nyttiga erfarenheter under veckan…

Till sist kryper det fram att studenten vill veta om uppgiften är obligatorisk och hur jag tänker belöna de duktiga och straffa dem som slarvar. Jag förklarar att detta kallas undervisning eller lärandetillfälle och att kursens examinerande moment finns beskrivna i kursguiden.

I luren hör jag en besviken suck som jag har svårt att tolka – tänk om studenten har ansträngt sig i onödan?

escher

Arbetsmoral – eller bristen härpå

I  terminsskarven försöker jag samla ihop trådar som handlar om framtiden och digitalkompetens. Lärarutbildningens kunskapsbegrepp känns mer än opålitligt och nu gäller det att formulera egna bärkraftiga visioner.  Stefan Pålsson beskriver inspirerande exempel från USA och jag försöker mobilisera någon form av entusiasm inför dessa möjligheter till förändringar av utbildning. Det går – så där.

Jag har svårigheter att hitta den riktiga arbetsglädjen och tröstar mig med att enligt Stiernhjelm drabbade samma öde även självaste Hercules. I en dikt från 1658 beskrivs den unge hjältens möte med Fru Lusta och hennes tre döttrar Lättja, Kättja och Flättja. (Jo – den okynnige sonen Ruus finns också med)

Det är en lysande text och jag tråcklar mig igenom de glödande alliterationerna med andäktig beundran.

HERCULES arla stod upp/ en morgon/ i första sin ungdom/
fuller av ångst/ och twijk/ huru han sitt lefwerne böria
Skulle/ däraf han Prijs kunde vinna/ medh tijden/ och Ähra.
I thet han altså går uti tankar/ och högste bekymber;
Trippar ett artigt Wijf/ doch lätt af later/ och anseend/
Til honom an; blomerad i margfals-färgade kläder;
Glimmand’ i Pärlor/ och Gull; och gnistrand’ i dyrbare Stenar;
Skön aff Anlete; men (som syntes) sminkad/ och färgad;
Som een drijwa snö-hwijt/ medh rosen-färgade kinner;
Käck-ögd/ diärf utaf upsyn; af huld war hon fyllig och frodig
Gull-gåhl-blänkiandes håår/ bekrönt medh Roser i Pärlor.
LUSTA war hennes namn/ wijdt-dyrkat i werldennes ändar.

Dänne war intet alleen; Hon kom med tree siine Döttrar/
Samt sin Son/ dera broder/ här-an/ i sådana lynde:
Een war tröger å foot; half-sofwande/ gäspande/ tung-lynt/
Owulin i sin drätt/ obörstad/ och solkot i Klädom;
Doch war Hon illa beprydd med en krantz aff Swimmel/ och Walmog.
Hon baar ett hyend’ in-under en arm/ och Kårt-spel i handen;
Koxade kring hwar hon foor/ och klådde gemeenliga fingren.
LÄTTJA war hennes namn/ af Moderen ärnat i waggan.

Andre war Moor-lijk/ dristig/ och kön/ med mysande munne;
Hwärfde sijn’ plijr-ögon om/ med lekande/ lockande later;
Ehwar hon gick/ drog hon å sig hwars-mans ögon och ålijt;
Klädd war hon i fijnt Skijr; att hon synts hwart klädd/ eller oklädd.
Swan-hwijtan hals/ där-å spelande rings-wijs-krusade Låckar;
Tittarne tittade fram utu floret/ och half-bare brösten.
Gilliand’ i lönliga wijs/ och puffande/ pyste til älskog.
Hon had’ ett Eld-fyre på sijn hand/ Stål/ tunder/ och flinta.
KÄTTJA war hennes egentlige namn/ kär-älskelig allom.

Sälsynt af Anlete war den yngst’ af dässe tree Systrar:
Ett öga greet; med det andre då loog hon; snart war hon effterst/
Snart war hon för-åt i tripp-trapp/ snäller och dans-wijg å fotom.
Hon war klädd upå Fransk/ där-å alt war brokot/ och krokot;
Ringat/ och slingat i kors; med frantzar i lyckior/ och nyckior/
Pappat/ och knappat i längd/ och i bredd; med spitsar/ och litsor:
Rundt omkring/ och i ring/ ala-mode, beflittrat/ och splittrat.
Hon baar opå sijn hand ett seglande Skep/ utan Styre.
FLÄTTJA hon heet; är myckit afhållin af mäste wår Ungdom.

Jämt henne/ kom där ock wältande fram en stinner en Sälle;
Fnyste och pyste så mädan han gick/ han rullade foot-lös/
Som ett Marsvijn här-an; war brusande röder/ och dropp-ögd;
Han baar en Krantz å sitt höfd/ infletad’t i reefwor med humble-
Tuppor all om bewefd/ bland frisk-dagg-drypande drufvor;
Glas haden i sijn hand/ och een brinnande Lunta kring armen/
Samt där-in-under/ en rulla Tabak; och pijpor i krantzen.
Så kommen an/ och dänne war Tärnorna lijflige broder/
RUUS heeter han; är en lustig i laag/ tijd-kortelig Hanse.
(RAPP war dänne gång inte där hoos/ war ute på wärfning)
Dänne war LUSTAS fölgd/ och pracht uti bunad/ och Hofsind,
Effter en ährbödig ögn-laat/ hand-kyss/ och wyrdliga knä-bugt/
Böriar hon ett sött Taal/ på sätt/ som föllier/ af ordom:

HERCULES/ stålt af modh; af blod Hög-ädeler Herre/
Hwad för en ångst/ och qwal/ är den ditt hierta betungar?
Hwad för twijkan är i din Hug? Beskoda din Ungdoms-
blomster/ och åhr; dijn färga/ din hy/ dijne blysande kinner;
Pröfwa dijn ögons macht/ din oförlijklige fägring/
Älskad/ och önskad utaf de wäniste Jungfrur i Landet.
Tag dijne gåfwor i acht/ mädan Åhren/ och dagarne lijda;
Sätt dijne krafter i bruk/ förr-än Åldren/ och grå-håren yppas.

Tänck; här är inte bestånd i Werlden; och alt är i loppet:
Såsom en Eld/ en Ström/ ett Glas/ ett Gräs/ och een Blomma;
Brinner/ och Rinner/ och Skijn/ och Grönskas/ och Blomstras/ om affton;
Men fins Släckt/ Stild/ Bräckt/ och Torkat/ och Wissnat/ om morgon:
Altså Menniskio-lijff/ som röök förswinner i Wädret.
Heel/ i dag/ och sund; frisk/ lustig/ fager/ och röder.

Döden molmar i mull/ alt hwadh här glimmar/ och gläntsar;
Döden kastar å kull/ alt hwad här yppert/ och högt är;
Döden knossar i kraas alt hwad här krafft har/ och heelt är;
Döden trampar i träck/ alt hwad här fagert/ och fijnt är;
Döden dwäler i dwalm/ alt hwad här lefnat/ och lijf har;
Döden raffar å wäg/ alt hwad här achtas/ och älskas;
Döden sielfwer är INTET/ och gör all ting til ALS-INTET.

stiernhielm

Läs den spännande fortsättningen här

Jag har generat mig…

trad…försatt mig i prekära situationer. Och sällan eller aldrig satt hälsan i främsta rummet.

Ofta har det skett utifrån ett kalkylerat risktagande där jag har försökt väga fördelarna med ett mer personligt förhållningssätt gentemot vinsterna i en striktare mer tjänstemannamässig neutral lärarroll.

Nu står terminen och väger. På fredag lämnas examinationena in.  Då förväntas jag vara den objektive kriterieryttaren som bedömer alla arbeten utifrån upphöjd visdom. Samtidigt startar en kurs vars grundton handlar om lek, kultur och kommunikation.

Jag gör som alla riktiga män – citerar Gudfadern:

– I´ve tried to move out… but it pulled me back!

Frågan är vilken kraft som är starkast? Ordningssamhet, tydlighet och räta linjer eller de mer hotfulla kaotiska känslorna kring lek och lustfyllt lärande?

Jag, som lovat att avstå från alla pekoralistiska naturromantiska metaforer, känner valfrändskap (se där ett annat intressant ord) med den angripna bokstammen.

Antagligen är de små utväxterna ofarliga och kan till och med vara dekorativa. Den pampiga bokskogen är imponerande och vacker i lövsprickningstider – men underligt mörk och livlös på marken under sommaren. För den som inte varit i en riktigt skog är det lätt att förväxla en skånsk bokskog med vildvuxen natur. Jag ser det nog mer som ett uttryck för människans kortsiktiga triumf. Vi lyckas tillfälligt skapa en illusion av ordning.

Om kultur är “odling” så är detta kultur. Jag tänker nog att kulturbegreppet har andra mer vildvuxna dimensioner. Det verkligt spännande händer under ytan.

Hård utanpå – mjuk inuti

stenistock

Naturen erbjuder en stor variation av metaforer för själsliga tillstånd. Den halvruttna pålen, som är fylld av rundslipade stenar,  tror jag beskriver någonting om förhållandet mellan hårt/mjukt och inre/yttre. Kanske handlar det om att hålla ihop något värdefullt och stå pall för yttre påfrestningar.

Mina studenter skriver hemtenta om uppväxtvillkor, identitetsskapande, sampel och utvecklingsmöjligheter. De förväntas använda en vetenskaplig terminologi. Jag tror att de skulle kunna ha användning av John Donnes samlade verk. Ibland kommer poesin närmare sanningen.

Nu tar jag en paus från den överhettade naturromantiken och försöker skaka liv i några andra sidor av mig.

Det ska böjas i tid

bojlig

Idag pustar jag ut efter examination av fem examensarbeten som jag varit handledare för. Det är en komplicerad roll och risken är stor  att en ambitiös och orutinerad  handledare tar över det som skulle vara studentens projekt. Baksidan är naturligtvis de skuldkänslor som kommer när resultatet inte blir så bra som handledaren tänkt sig. Lockelsen att överhandleda och oron för att studenterna ska bli underkända gör handledaren sårbar från många håll.

Det finns ett  allvar i vetenskapligheten som lockar mig. Samtidigt är studenterna ofta upptagna av att förhålla sig till mallar och mer eller mindre uttalade kravlistor på vad som måste finnas med under rubrikerna: bakgrund, metod, genomförande, resultat, analys, diskussion o.s.v.

Mellan formaliadiskussionerna lyckades vi även beröra några viktiga frågor vid slutseminariet. I bästa fall kan ett examensarbete vara en värdig slutpunkt för 3,5 år  av kvalificerade studier. I värsta fall är det tio veckors fostran in i osjälvständighet och lydnad.

Hållbarhet som skämt?

hallbar

Tomas Kroksmark fortsätter sin skoningslösa granskning av Lärarutbildningsutredningen

Det är givetvis möjligt att uppfatta namnet på utredningen på så vis att utredaren blinkar lite åt oss som läser. Men i sammanhang som dessa är det äventyrligt eftersom det kan finnas sådana som jag som i sammanhang som detta inte har lust att uppfatta den typen av skämt eller ironier.

En dag kanske Björklund & co upptäcker att de tankar som bär upp utredningen är betydligt mindre hållbara än de jordbruksredskap jag fotograferade under morgonens promenad.

hallbar2

Och tyvärr mindre användbara.

h4

Och mindre hederliga.

h5


Pygotskij och Viaget

Jag handleder examensarbeten och ett grundläggande problem är kravet på teorianknytning. Studenterna förväntas  förklara skillnaderna mellan olika pedagogiska filosofier och det är en otacksam uppgift. Ofta blir det  ytligt och slagordsmässigt.

Vygotskij är trevlig för han tror på samarbete, fantasi och att vuxna kan dela med sig av sina erfarenheter i nån konstig zon.

Piaget är omodern för han menar att kunskapsutvecklingen är individuell och sker i stadier.

Skinner är helt omöjlig eftersom han menar att straff och belöning är effektiva metoder.

Freud är obehaglig och sexfixerad.

Bristen på sammanhang  och djup i kunskaperna faller delvis tillbaka på oss lärarutbildare. Men i jämförelse med Lärarutbildningsutredningen HUT:s text framstår dessa examensarbeten som små under av ambition och komplexitet.

Mitt liv har blivit så inrutat

galler

De långsökta metaforernas tid är inte förbi och jag identifierar mig med det övergivna grillgallret utanför scoutstugan. Enstaka vedträn har inte brunnit. De sista korvresterna har sköljts bort av regnet. Jag som en gång var en stolt fotskrapa – hur hamnade jag här?

Att handleda examensarbeten är lite grann som att försöka hindra korvarna ifrån att ramla ner i elden. Skapa en struktur som gör problemet möjligt att avgränsa. Ställa frågorna på ett sådant sätt att verkligheten inte blir för påträngande. När vi undersöker uppfattningar OM verkligheten behöver vi inte ta ställning till hur  det egentligen ÄR.

Tyvärr har de avgörande och moraliskt krävande frågorna en tendens att hoppa fram och bita studenterna i näsan.  Då hjälper inga grillgaller – korvarna hamnar i elden och ingen handledare kan rädda dem.